Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
blåste gest inbjöd till slottets salar. Edvin
Ord-qvist log, han tillhörde nog ändå inte de
inbjudna; och om han likväl vandrade ett stycke
uppför Slottsbacken, var det därför att han i alla
fall skulle till grannskapet. Men varför vek han
av till vänster, när han hunnit förbi
överståthållarens palats? Det var ju inte riktiga vägen.
I tankarna och höstkvällens bedrägliga vårrus
gick han galet; eller var det kanske begäret att
dra ut på förväntningens ögonblick, som fick
honom att göra en krok? Han förirrade sig in
i en labyrint av trånga, skumma gränder, bland
vilka dock icke fanns den trängsta och
skummaste: den som för honom, till och med nu mitt i
novemberaftonens tilltagande svärta, lyste i månad
majs skimmer. Hur han gick, kom jian på
omvägar ändå till sist fram till den. Det var världens
absolut minsta, smalaste och mörkaste gränd. ,Den
heter Solgränd. Den är inte solig. Husen resa
sig där höga och sammanklämda, så att de nästan
gå ihop med varandra och aldrig annat äu den
tunnaste strimma av ljus och himmel kan sila sig
ned emellan dem. Men det är, som om de i
andnöd kämpade om den strimman och fäktade
och armbågades för att klättra upp mot ljuset
och solen: och därför heter den kanske
Solgränd.
Edvin Ordqvist stannade och stirrade upp mot
en enslig stjärna, som glimmade på kanten av ett
ljusgrått moln.
— Du min egen älskade drottning! sade han
och borrade händerna djupt ner i ulsterns fickor.
Han tumlade nedför ett par trappsteg, som tycktes
leda till en källare. På en svart dörr stodo med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
