Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
klädde sig i rustning till kamp. Hon kämpade som
en ung riddersman för att jaga bort detta eviga
skrämmande leende och för att åter frambesvärja
den milda glans, som förut stilla lyst på dess
plats. Hennes själs tapperhet och adel stredo mot
vanvettet i hennes syn. Till slut förföll hon i en
dvala, i vilken hon blott beständigt tuggade
samma maktlösa tankes ord. »Undret, undret skall
ske. Undret, undret —–»
Då en av den nya solens första strålar letade
sig in under valven, rycktes porten upp och en
liten gosse kom inrusande i kyrkan. Vid åsynen
av Caterina Fontebono ryggade han tillbaka. Hon
hade rest sig och såg förundrad på honom med
sina svarta ögon.
— Donna Caterina, ropade han högt, skynda
er, de äro på väg hit mot kyrkan. De ha bränt
alla borgar och dödat all adel därborta; nu draga
de hitåt och ärna här göra detsamma. Skynda er,
om ni ej vill dö!
Och han sprang ut ur kyrkan och lät den tunga
porten med en hård skräll slå igen bakom sig.
Då vände sig Caterina Fontebono mot
madonnan. — Han är död. Min älskade är död, sade
hon med blixtrande ögon. Var är undret jag bad
dig om, jungfru?
En liten solstråle blixtrade till på en ked av
kostbara stenar, som var fästad omkring den
heliga moderns handled. Caterina Fontebono var
med ett språng framme och slet av keden. Hon
slungade den i golvet, så att den brast; därpå
trampade hon på den. Hon var utom sig av
vrede. — A, å, flämtade hon. De ha bedragit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
