Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karaktärsdrag, seder och tänkesätt hos kongofolket, av K. E. Laman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hälsa på sina vänner och bekanta där, och då få de njuta
av samma gästfrihet, som de förut bevisat.
Denna princip gäller på alla områden. Ett ordspråk säger:
“Att giva är lycka (medgång)“. Därvid är underförstått, att man
alltid har att beräkna att få gengåvor i stället. Den snåle får
däremot inga gåvor. — Om någon äldre och känd person dör,
komma släkt och vänner för att ge begravningsskänker i form av
tygstycken till svepning och krut till skjutning efter den döde.
Då ett äkta par levat tillsammans i frid och gamman något
år eller däröver, håller brudens släkt en tacksägelsefest med en
mängd jumagrytor och ett eller flera levande svin, allt efter som
mannen varit frikostig mot hustrun eller rättare mot hustruns
släkt. Ty det hustrun får, bär hon till sin släkt, och allt bevaras
i minnet genom att man slår en viss knut på ett snöre för varje
köttstycke, pisangklase, filt m. m., som hustrun fått. Detta är en
tacksägelsefest, som hustruns släkt ställer till för att återgälda
mannen för alla gåvorna till hustrun under den gångna tiden.
Vid denna fest återgäldar ock mannen en del av det, han får,
såvida han anser, att han fått mycket. Anser mannen, att han ej
får tillräckligt med gengåvor, köpslås därom, och hustruns släkt
kan få lov att ge ännu ett svin eller någonting annat. Vägra de
det, kan hela tacksägelsefesten gå om intet och jumagrytorna
bäras hem igen. Stor vikt lägges vid dessa gåvor.
Genom att ej giva en gåva, där man är skyldig att giva,
visar man hat. Det ihågkommes och kan till och med förorsaka
rättegång.
All slags oenighet, som uppstår, måste utredas och
dömas. Tiden läker ej sår och oförrätter bland kongofolket. De
minsta småsaker måste noga utredas och dömas av lägre eller
högre myndigheter, allt efter som målet anses vara mindre eller
större. Någon förlåtelse för en förseelse kan icke givas, utan allt
måste försonas genom skänker eller böter.
Då äktenskapet ej är grundat på kärlek, så förlåter man ej
heller där varandras förseelser, utan allt måste försonas. Har t.
ex. hustrun förnärmat sin man genom förtal, otidigheter eller
dylikt, så visar mannen sitt misshag genom att ej äta av den mat,
hon tillagat. Till en början kanske hustrun håller på sin rätt
och ej bryr sig om det, men hon ångrar sig snart, och saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
