Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
redo. Bröderna Billington och Glenesk lovade att göra sitt allra
bästa för att få ångbåten färdig så fort som möjligt och komma
efter med mera gods. Vi togo farväl av bröderna, som länge
stodo på stranden och vinkade, medan vi styrde ut på Kongos
väldiga ström. Snart gömde en udde oss undan deras åsyn.
De vände om till sitt och vi började vakna upp över att vi nu
voro på väg mot det okända. Det var redan sent på eftermid-
dagen, vadan vi blott hunno förbi Calina Point och styrde där-
efter tvärs över strömmen till den stora ön mitt i Stanley Pool.
Där lade vi i land vid en trevlig plats, gjorde vårt tält i ord-
"ning och gingo så ut på jakt, ty det var ännu icke mörkt. Vi
sköto flera stycken pärlhöns och vilda ankor, så att vi blevo
rikligt försedda med färskt för kvällen och även följande dag.
Våra män fröjdade sig storligen åt, att de fingo så god mat och
att resan visade sig så god redan i början, ty många hade gjort
sitt värsta att skrämma dem för faror och svält, som de skulle
komma att få utstå, och kanske t. o. m. bli uppätna. Vi hade
därför fruktat, att de i sista stund skulle rymma och hade med
hänsyn därtill vidtagit vissa försiktighetsåtgärder. Nu började
de tro, att det icke skulle bli så farligt. Vi å vår sida fröjdades
åt att nu äntligen vara på väg för att så långt inne i det mörk-
aste Afrika resa upp Jesu Kristi korsbanér.
Följande dag startade vi vid första dagbräckning. Men det
var dålig vind, så att vi voro hänvisade till att med årorna kämpa”
mot strömmen. Och det gick sakta, ty strömmen var mycket
stark. Fram på eftermiddagen syrtes det, som om vi kommit
i orätt strömfåra, ty långt framför oss tycktes vägen vara blocke-:
rad av ett väldigt stengrund med en nästan oräknelig mängd
bergsklyftor och stora stenar över vattenytan. I den mån vi
närmade oss, förvånades vi över att finna, att en del stenar tyck-
tes försvinna, medan andra höjde sig. Vi började nästan
tro oss vara ute för en synvilla Om en timmes tid friskade
vinden upp, så att vi kunde sätta fill segel, varigenom fär-
den gick både hastigare och tystare. Vi kommo därför jäm-
förelsevis fort helt nära det förmenta stengrundet och funno, att
det utgjordes av flodhästar, av vilka somliga simmade omkring,
andra döko ned i vattnet och kommo upp igen, medan de flesta
höllo sig orörligt stilla. Vägen blev emellertid öppen och klar.
Vinden förde oss framåt med rask fart, och mot kvällen lade vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
