Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
här och där. De flesta av våra män samt de två: engelska mis-
sionärerna gingo i land för att hugga ved, medan jag skulle se
om båten och sköta infödingarna och söka göra affärer med
dem, om de skulle komma oss så nära. Vi kommo överens om,
att jag skulle giva en viss signal, när jag ansåge, att de våra
måste komma ombord. Snart hördes ljudet av yxor och sågar,
träd föllo och blevo förvandlade till ved, och den ena båtlasten
efter den andra fördes ombord. Infödingarnas kanoter kryssade
försiktigt omkring och kommo så småningom allt närmare. Slut-
ligen kom en så nära, att vi kunde tillropa den och fråga, var-
ifrån den var, vart den ämnade sig och vad den hade för ärende.
Mannen svarade, att han icke kom någonstädes ifrån och icke
skulle någonstädes, att han bodde ensam på en ö. Han undrade,
om vi ville köpa mat. Ja, det ville vi, om han blott ville komma
till oss. Han kom försiktigt närmare men vågade icke komma
alldeles intill. Vi sågo tydligt, att han räknade oss mycket noga,
och förstodo därav, att han var en spion, som kunde ha stora
skaror bakom sig. Därför sökte vi på allt sätt få honom att
komma till oss, så att vi kunde uppehålla honom. Vi bådo för-
denskull att få köpa proviant. Han höll då upp i vädret en klase
pisangfrukt och sade, att det var det enda han hade, men att
han skulle gå åstad och skaffa mera. Vi ville först köpa
den klase han hade, och sedan kunde han skaffa mer. Han
var oss dock för klok. Det var omöjligt att få honom att
komma intill ångbåten. Vi lyckades dock genom samtal uppe-
hålla honom rätt länge, vilket var vår åstundan för vedhuggnin-
gens skull. Det drog ut på tiden, så att hans kamrater bör-
jade bli oroliga för honom, och några kanoter skymtade fram
bakom holmarna. Då han märkte detta, sade han: "Nu skall
jag fara hem och komma tillbaka med mycket mat.” Därpå vände
han sin kanot och började ro av alla krafter samt försvann slutli-
gon bakom en ö.
En kort stund därefter började kanoter bli synliga från
alla håll. De närmade sig varligt och i spridd ordning. Allt
flera och flera kommo. Slutligen voro några alldeles in-
till oss. De hade just ingenting att sälja och voro därtill så
dyra på vad de hade, att vi ingenting kunde köpa. Men
jag köpslog dock med dem, allt vad jag förmådde, för att
uppehålla dem. Skaran ökades emellertid mer och mer, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
