Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första besök vid Kingoyi, av C. N. Börrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Sedan vi ätit och vilat något, följde oss byns hövdingar
och andra ut på en fri höjd, där vi hade utsikt över trakten. Vi
fingo nu reda på, vilken mängd byar, som vi hade framför oss.
Vårt gemensamma val föll på en vacker platå, beklädd med
palmer och andra träd, i ett högland omkring en halv
dagsresa längre bort. Där omkring skulle ock det mesta fol-
ket finnas.
På måndagsmorgon fortsatte vi färden med ett odelat
angenämt intryck av våra vänner i skogen. Vi ville taga vår ut-
valda plats i närmare betraktande och om möjligt även i besitt-
ning. Men även denna färd skulle ha sina svårigheter. Här
mötte oss motståndet i ett annat temperament än hos "vår vän"
i Mpompi, som skulle bevaka hela distriktet. Sedan vi gått ige-
nom flera byar, där folket var vänligt, nalkades vi en by, i vil-
ken vi på avstånd kunde se och höra en rasande människa. Han
röt och han hoppade och svängde en flintlåsbössa i luften.
Hans ögon voro rödsprängda, fradgan rann ur munnen och han
var hemsk att skåda. Vi stannade och undrade, om möjligen
någon stig fans, som kunde leda oss omkring byn. Men då
kom en annan vänlig man emot oss och sade:
"Vill ni gå fram här, så får ni gärna. Jag är hövding i
denna by och icke han.”
"Är han vansinnig, eller varför rasar han så?"
"Nej, han är bara ond påer. Han är hövding och präst i
en by här bakom och vill på intet vis släppa er igenom, dit ni
ämnar er.”
"Men vi måste fram till den plats, som vår Gud har anvisat
ät oss. Visa oss blott någon väg, som bär dit, vilken gör det-
samma.”
Mannen rasade än mera, så att han ej kunde säga ett riktigt
ord. Vi försökte lugna honom med vänliga åtbörder. Och
då jag trots hans hot gick fram och hälsade på honom, röt han:
"Då skall jag själv visa er vägen, då!"
"Det var utmärkt! Enda villkoret är, att du visar oss
rätts
Han gjorde helt om, och nu gällde det att följa med i il-
marsch. Om vi släppte honom ur sikte, kunda vi frukta, att han
skulle lägga sig i försåt för oss. Under färden lugnade han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
