Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojkarne i arbete, av A. Walder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
framme och frågar dem, om de ha tvättat sig och om de lagat
mat till sina män, innan de gingo hemifrån. Kvinnorna, som
enligt sin tanke blivit smädade, äro icke sena att ge svar på tal,
och en av dem frågar i försmädlig ton: "Haven I blivit kvinnor,
eftersom I gån här och hacken bort gräs? En riktig karl hackar
väl aldrig gräs; är icke det kvinnornas arbete?” Detta är den
tändande gnistan till en ordstrid, som börjar efter hela linjen.
Gossarna anse sig hava blivit djupt förolämpade.
Jag tillsäger de stridande, att de skola tiga och att kvin-
norna skola avlägsna sig. På samma gång är jag i tillfälle att
Takgräs rensas
för det unga afrikanska blodet inpränta den gamla sanningen:
"Som man ropar i skogen, får man svar.”
Några börja fundera, om det ej är tid att sluta, emedan
"hungern biter dem"." Men de få till svar, att den får bita, tills
klockan ringer.
Nu höres klockan ringa. Den ljuder alldeles som den
s. k. vällingklockan på de svenska herrgårdarna. En gång
hörde jag ock en gosse sjunga, då klockan ljöd: ”Tutombukidi
si tua dia yaka, tutombukidi si tua dia yaka” = Låt oss gå upp
och äta kassavarot, låt oss gå upp och äta kassavarot. Då
xDe svarta säga, när de bliva hungriga, att hungern biter dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
