Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bybesök, av Martin Westling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
missionärer och är särdeles lämpligt för de smala vägarna och
därtill lätt att draga. På en del trakter kan man ej med fördel
använda varken matta eller vagn, emedan landet är så kuperat.
Där måste marf alltså gå, och detta är särskilt under den var-
mare årstiden mycket tröttsamt, då man kanske måste gå 20
km. om dagen och därutöver. VWVattendragen, som finnas i
stor mängd, får man antingen vada över eller låta sig bäras
över, när man behöver det, på en bärares axlar eller rygg.
På en del ställen finnas broar, bestående av fällda träd
eller några sammanbundna stänger eller gjorda av sam-
manflätade slingerväxter. Ofta är det svårt att få vägvisare,
och har man lyckats få en, så kan det mycket väl hända, att
han inom några minuter har försvunnit, man vet icke vart.
Mat, säng och ofta tält och bytesvaror får missionären föra
med sig. Allt detta bäres av för tillfället anställda bärare. Des-
sa hava i regel 50 centimes (35 öre) om dagen i betalning för
bärning av en börda på 25—30 kg. Bördorna bäras ömsom
på huvudet och ömsom på ena exeln. Bärarna äro fryntliga
och godmodiga, och man har i allmänhet lätt att komma över-
ens med dem.
Att missionärerna genom sina bybesök och genom sitt
umgänge med infödingarna vunnit deras förtroende och bli-
vit avhållna, visar följande händelse. En svensk officer i Kon-
gostatens tjänst hotades - vid ankomsten till en by att skjutas.
Han såg, att det var allvar, och ville naturligen på vad sätt som
helst rädda sig. Fördenskull ropade han till männen: "”Viljen
I döda mig, en missionär?” "Du är ingen missionär”, svarade man
honom. "Visst är jag det" försäkrade officeren, och för att göra
sig trodd stämde han upp och sjöng en vers av en sång, som
han lärt ur vår sångbok. Männen trodde honom, och ingen
gjorde honom någon skada.
YC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
