Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjukvården och dess betydelse, av J. Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
att hava fått ett barn ej blev frisk. Han fick litet medicin med
sig hem samt tillsades att, ifall hustrun ej bleve återställd, genast
bära henne till stationen. . Följande dag bars hon dit. Efter
några dagar gick kvinnan återställd hem. Vi sade åt mannen, att
behandlingen kostade 60 centimes (omkr. 45 öre), vilket han
lovade betala. Efter många påminnelser och lång tid träffade
jag honom på torget, där han hade mycket att sälja. Jag till-
sade honom att betala, men han förklarade sig ej ha några pen-
ningar. "Jag tar emot av dina varor i stället", sade jag.
"De äro ej mina, det är åt andra jag säljer”, genmälde
han.
"Men mössan är din”, sade jag, under det att jag plöts-
ligt tog den från hans huvud och gick min väg. Knappt hade
jag hunnit till boningshuset, förr än han upphann mig, betalade
och fick igen sin mössa.
En kvinna, full av gamla, frätande sår, avtärd och
med ett litet magert barn på armen, kom och sade: "Bota
mina sår!”
"Varifrån är du?"
stran Honder:
"Vad heter din hövding?"
"Jag har ingen, jag är hövding själv.”
"Nu ljuger du.”
"Nej, vid Gud, det är sanning, jag talar.”
Jag ropade på en skolgosse från Honde, vilken meddelade,
att kvinnan ej var därifrån samt uppgav namnet på hennes by
och hövding. Sedan sade jag till henne, att så snart hon talade
sanning, skulle jag genast göra såren rena och förbinda dem.
Följande dag gav hon sanna, enkla svar på mina frågor,
och såren blevo förbundna. Då det var färdigt, bad hon om
mat, vilket hon fick. Hon omtalade, att hennes hövding sänt i
väg henne, bett henne dölja namn och hemvist och söka få mat
och hjälp utan ersättning. Jag sände bud på hövdingen och
gav honom en läxa om att hjälpa de sina. Han var mycket
medgörlig, lovade allt, vad jag ville, och gick hem men höll
ingenting. Efter ytterligare bud till honom och hotelse att
jag skulle göra det yttersta, för att han skulle sända mat åt sin
sjuka kvinna, sände han till sist sådan. Hon fick sedan rikligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
