Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor och tankar vid ankomsten till missionsfältet, av John Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
De hava lämnat ett arv åt oss, ett stort, upparbetat och
besått åkerfält, där vi nu med glädje få se, hur frukterna mogna
och inbärgas. Under tiden få vi själva bryta nya tegar samt
vattna och vårda det, som redan är planterat. Vi hava en skara
infödda omkring oss, som äro villiga att deltaga i arbetet. Över-
allt mötas vi av förtroende och välvilja.
Vi känna, att vi just nu inför de osynliga vittnen, som om-
giva oss, vilja förnya vårt förbund med missionens Herre. Det
Bild av kongojärnvägen
är tacksamhetens känslor, som uppstiga, men ock rop om kraft
och hjälp: hjälp att kunna värdigt efterfölja våra föregångare,
att vårda det arv de givit oss, att rätt leda dem, som bli oss
anförtrodda, så att ingen genom vår försumlighet förloras, att
ej se på egna fördelar utan ständigt på Guds namns ära och
detta folks bästa, att kunna handla visligt, även då det gäller att
vårda hälsan så, att den ej genom försumlighet i förtid förloras.
Och inför tanken, att även vårt sista läger möjligen skall redas i
Kongos jord, känna vi oss med frimodighet kunna säga: "Ske din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
