Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På kyrkogården, av Carl Palmkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kyrkogården.
Av CARL PALMKVIST.
N IR här ett litet inhägnat område med några fyrkantiga
VÄ kullar, beskuggade av palmer och akacier. Det är mis-
NN . . o .” o
OMR sionsstationens kyrkogård, där stoftet av våra kamrater,
WE) som före oss gått ur striden, ligger nedmyllat.
Vad påminnas vi om, då vi stå på detta område? Vi på-
minnas om livets korthet och dödens visshet. Vi se så klart,
att vi äro med i den stora processionen till det land, varifrån
ingen återvänder. Vi genomströmmas av den sanningen, att lika
säkert som lövet, vilket faller till marken, kommer att uppblandas
med mullen, skola även våra kroppar nedmyllas i jorden. Och
liksom vi trampa det vissnade lövet under våra fötter, skola kom-
mande generationer trampa på vårt stoft, utan att ens veta, att
vi levat. — Dessa gravars slumrare hade just väpnat sig för
kampen i Kongo. Men armen domnade, kinden bleknade, för
många blev första slaget det sista. De hade bestämt sig för
att leva för Kongos evangelisering. För detta mål fingo många
av dem ej göra mer än — dö. Varför, evige Fader, varför?
Varför slöts detta öga så snart? Varför domnade denna hand
så tidigt? Och detta hjärta, varför skulle det brista, just då det
var som rikast på kärlek?
Då vårt innersta utropar dessa "varför", förnimmes en
lugnare stämma, som säger: ”Må din klagan tystna. Livet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
