Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1886 - Syster, Om sjelfhjelp och löneförhållanden. Några tankar om qvinnans arbetslön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 6
stadsdelarne eller fattigaste qvarteren — en hasteligen förtärd
middag på någon godtköpsrestaurant, der föreställningen om
sjelfdöda kreatur m. m. måste med en rysning nedsväljas tillika
med detta mer än tvifvelaktiga »bränsle på lifvets härd;» —
litet torrföda hemma till frukost och aftonmåltid för att spara
tid och kassa. Hvad säger jag? Spara! Nej, för att göra det
möjligt att lefva. Lägg så härtill bränsle, lyse, tvätt, lagning
m. m. och hvad blir, äfven efter 60 kr. i månaden, öfver till
kläder? Det vore kanske förmånligast för dessa stackars
lastdjur, som träla för födan, att paradisdrägten ännu vore på
modet; som det nu är, skulle icke ens en Arkimedes’ skarpsinnighet
förslå till att räkna ut, huru de få resterande kronorna må kunna
tänjas ut till anskaffande af nödig beklädnad. Och på en
affärslokal höfves det dock att vara väl och ordentligt klädd;
principalerna skulle vara föga belåtna med motsatsen.
Vi vilja ej neka till, att äfven mången arbetsgifvares
ställning är tryckt den dag, som är; men tillåt oss blott fråga,
hvarför, om inskränkningar och besparingar måste företagas, de,
såsom vanligen sker, just måste koncentreras på de qvinliga
biträdena?
Och hvad skola vi väl saga om desse penningefurstar, som
lefva i sina ståtliga palats, der den mest slösande och yppiga
prakt öfverallt möter ögat, der kräsliga rätter, kostbara viner
och utsökta toaletter höra till ordningen för dagen, der allt
hvad lifvet eger af förlustelse, af njutning och behag skänkes
i bräddfulla bägare? Jo, vi skola säga, eller om icke vi, så de,
som efter oss komma, att denna ursinniga lyx delvis är stulen
af de fattiga arbeterskornas lefvebröd, att detta öfverdåd är ett
brott!.....
Men låtom oss, om möjligt, tala med lugn om saken!
Vore det väl för mycket begärdt, att den arbetande
qvinnan erhölle en ringa andel af principalens öfverflöd, icke för att
föra ett slösande lif, utan för att ega sin tillräckliga bergning?
Huru rik skulle hon ej vara, huru skulle ej hennes bedröfliga
tillvaro kunna omgestaltas, om hennes lön förhöjdes endast med
den summa, som här strös ut blott för att tillfredsställa en
stundens nyck eller af det lumpna begäret att öfverglänsa andra!
Hon behöfver ju icke mycket: ett trefligt hem, kraftig närande
föda, en fullgod klädedrägt och så en liten summa öfver till
några böcker, en tidning, ett förädlande eller uppfriskande nöje,
t. ex. en föreläsning, en konsert, en god dramatisk föreställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
