Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
på Tidön och sedan i Stockholm. Hon bodde, då de kommit dit, först några
nätter hos Fru Ebba.
En afton sade hon, när jag låg: Nu är Cruusen kommen ifrån
Finland, och tror jag visst, att I han sagt hvarannan till, efter I så
lika kommen i staden. Säg mig nu, om du skall hafva honom, och
jag sade nej. Så hade hon så mycket till att säga, allt det som ondt
var om honom, och så många namn gaf hon honom, att jag blef rätt
ledsen dervid, ty jag ville gerna sofva. Då svarade jag på skälmeri,
att hon inte skulle tala så illa om honom, ty när jag finge honom,
om hon inte tyckte illa vara, så sade jag*honom allt detta, ty hvem
vet, om icke min lycka blir så god, att jag kan få honom före någon
annan, och så blir Er spådom om inte. Hon blef så ond, det jag
väl viste förut, ty derpå sade jag det. Då svarade hon mig: om du
ändå får honom, aldrig får du några barn med honom. Då svarade
jag: Jo, jo men, ingen nöd blir derom, ty vi äro båda af godt slag>
som inte har fattats barn, alltså fa vi båda väl barn nog, om Gud
hjelper oss tillsammans, det tviflar jag inte på. Fru Ebba sade: om
I än fån barn, såg du ej huru många söner din moster fick med
Cruu-sens bror, så många får du med denne. Då har du inte af hans
rikedom. Jag sade: min moster fick fyra döttrar, mig lärer Gud gifva
fyra söner, och s. m. (söta moster) skall en gång fa se dem. Då
sade hon: om 1 än fån många söner, som du säger, så blir det inte
annat än morianer och dvergar, efter I ären svarta och små båda.
Då svarade jag och smålog: de värsta sto bära de skönaste fålarne,
alltså skall min s. m. få se, huru sköna barn jag skall få, att de icke
skönare skulle kunna målas. Då svarade hon och blef så bitterligt
ond: sa hörer jag väl, att du vill ändtligen hafva honom; derpå jag
sade: jag hör min s. m. säger så, att jag skall hafva honom, men nu
ber jag, att jag måtte få sofva, jag vill icke en gång mera tala om
honom i afton.
Om andra aftonen kom han dit och blef fägnad af henne som
salt i surt öga. Plan hade icke talat vid mig, sedan han kom ifrån
Finland, och hade han väl för en lång tid låtit mig märka sin mening,
men jag var ett sådant kreatur, som inte var så lätt till att vinna ty
jag ville kosta något omak, efter jag tyckte jag hade något till att
påbrå, och försökte jag honom nog, om han ville vara stadig, ty jag var
rädd, att han skulle betala mig, det jag hade brutit andra emot.
Så talte han mig nu strax den 20 november med allvar till,
det jag i förstone ingalunda ville höra och veta deraf, ty jag tyckte,
att jag hade slitit så månget förtretligt ord för hans skull, så att jag
icke derför kunde älska honom. Jag gjorde honom i den tiden all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
