Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
till hugnad och dem som oss äro emot till förtret och oss båda här
i verlden till timlig hugnad och glädje, och att vi efter detta eländiga
lifvet måtte få besitta den eviga glädjen! Vill jag nu säga: Gud
hjelpe oss snart och med hugnad tillsammans, som af allt hjerta och
utan skrymtan älska hvarannan! Var han så hjerteligt glad öfver
sitt stycke, som honom var lofvad, att, om han hade haft hela
verlden, så hade det ändå inte gjort fyllelse emot den glädje, han hade
Öfver mig, och alla de skönaste voro hos honom som inte aktade emot
mig, så högt älskade han mig. Hade jag ock nu det hoppet, att all
deras onda spådom skulle bli till inte, och att Gud nu snart skulle
gifva mig glädje för all min svåra vedervärdighet, jag har stått ut.
Lars Cruus skref till Gustaf Horn och tackade för den gåfvan, hvarom han
fatt löfte och bad att få bröllop så fort som möjligt, enär han ville draga i
fält. Den 20 sept. lemnade Agneta med sin niormor Tidön och började ordna
för sitt bröllop, men då såg jag, skrifver Agneta, »alt m. mor var död för mig,
som skulle både beställa at mig och skaffa hvad jag hade behof, ty det gick
mig allt mycket trögt och tungt
Anno 1648 i febr. fick Cruus fullmakt af drottningen att i
Vestergötland taga emot vestgölarne till häst. Den 5 mars afreste han, mönstrade sitt
regemente och följde det till Göteborg, hvarifrån det skulle öfverföras till
Tyskland. Sjelf for han åter till Stockholm för att hålla bröllop. Emellertid mötte
åtskilliga hinder i afseende å detta, ty Gustaf Horn kunde ej komma öfver till
Sverige och ville ej gerna att brölloppet skulle firas i hans frånvaro. Det såg
ut som om Cruusen skulle nödgas resa ifrån sin unga fästmö.
Så vet min Gud, huru hjerteligt bedröfvade vi voro båda två, han
på sin sida, som bort skulle draga, och jag på min sida, som qvar skulle
bli. Jag hade nu varit glad en tid och tyckt, att Gud ville hjelpa
mig ifrån min bardoms svåra och mycket bedröfveliga vedervärdighet,
som har varit så utur viset stor, att hon icke står till att beskrifva.
Det gjorde Cruusen mycket ondt, efter jag har sagt för honom, huru
allt har gått mig sä tungt ifrån min barndom och inte alltsom det skulle,
och han nu gerna ville, att det skulle gå mig väl, i synnerhet som min
morfar och mormor voro nu så åldriga, att de gingo på grafsens brädd,
och min mormor nu mest låg till sängs, och viste vi under tiden inte
annat än hon skulle dö, och han (Cruusen) väl viste, om hon skulle dö,
att det åter skulle gå illa för mig. Han sade: min käraste, det skulle
mycket högt bekymra mig, 0111 jag skulle draga ifrån Er och om Er
mormor skulle under tiden dö, och I på nytt skullen lida förtret och kanske
slita ondt för min skull och annat mycket, som mig ligger pä sinnet,
ty han älskade mig utur viset mycket. Jag gjorde honom detsamma
igen, och hade jag mången hemlig hjertats tårbad om natten, och när
1 Det är rätt eget, att så var förhållandet, ty redan 1634 hade Axel
Oxenstierna af Gustaf Horn erhållit penningar för Agnetas räkning. Rikskanslären
ernade för dessa dels köpa gårdar dels gömma åtskilligt silfver och dyrbarheter.
Se P. M. för Joh. Oxenstierna 1634 i Riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
