Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI. Juni-Juli 1886 - Fredrika Bremer, Om odödligheten. (Ur ett outgifvet bref)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremer om odödligheten.
Ur ett bref till hennes lärare och vän, Prosten Böklin.
et bref, som här meddelas, är odateradt, men är antagligen
skrifvet i Norge 1836. Brefskrifvaren kommer, nu som så
ofta förr, till vännen med tankar, som tränga sig på henne,
som vilja reda sig och bli klara, men ej förmå det på egen
hand. Det gäller ingenting mindre än frågan om
menniskoandens eviga fortvaro. Vännens åsigter i ämnet har hon i
många punkter funnit tröstrika, men i dem hafva dock alltid
funnits något, som stått henne emot, främst de antaganden,
hvilka skulle innebära, att Gud kunde ha högre och lägre,
bättre och sämre idéer.
»Det är», fortfar brefskrifverskan, »icke menniskan under
rasen, som gör mig bryderi; man kan antaga att civilisationen
skall uppklara detta kaos; det är icke heller clen brottsliga,
den djupt förvillade menniskan, som låtit mig tveka om sitt
ursprung; hvarhelst finnes kraft, der glöder en gnista
guddoms-lif. Hvad som står mig emot är menniskan midt i
civilisationens verld, den välbildade, väl uppfostrade och dock så fattiga;
dessa otaliga mossnaturer, som stå dverglika midt ibland
jätteverk och icke förmå höja sig ur sitt intet-lif. Sant säger Edda:
’små som sandkorn äro lågtänkande menniskors tankar,’ och
att se sådana menniskor med väldanadt yttre och under
gynnande omständigheter, men med knappast mera själ än som
hindrar den att ruttna, det — det är mig en hård nöt att
bita på!»
Så kände hon ännu, då hon fick läsa Göthes samtal öfver
monaderna i Falks skrift; och här såg hon skapelsens och lifvets
ordning i ny lif-full dager. Först nu blef vännens lära henne
ldar, och olikheterna andarne emellan stöta henne ej mer, tvärt-
Dagny. 11
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
