Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI. Juni-Juli 1886 - Korrespondensafdelning - Från »Lärarinnor», besvarad I af Carola - Från K. S. Åbo, besv. af Red:n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
antydan om förhållanden i sjelfva skolan, hvilka gjorde Fröken
Petterssons arbete tungt, förhållanden, som föröfrigt äro rätt vanliga. Bland
dem kan jag nu nämna: pedantiska fordringar på yttre disciplin,
hvilka omöjliggöra ett innerligare förhållande till barnen, omättligt
stora klasser, ett innehållslöst undervisningsämne. Det är en vanlig
orättvisa mot författare till skizzer och noveller att anse dem med
en enda liten bit hafva uttömt alla sina tankar, sagt hela sin
uppfattning om en viss sida om lifvet. Den obetydligaste författare är
dock icke så tom och så enögd, att han på 5 sidor kan säga allt
hvad han har iakttagit, allt hvad han har sett.
Jag hade hoppats, att den siffra, som var anbragt under titeln på
min lilla skizz, skulle rädda mig från denna missuppfattning — nu
får jag nöja mig med att låta framtiden utvisa, att ingen kan tänka
högre om lärarinnans kall än Carola.
Titi Red. af Dagny.
Uti Dagnys profhäfte förekommer en uppsats under rubrik, Om sjelfhjelp
och löneförhållanden, undertecknad af Syster. Insändaren bekänner, att
uppsatsen, som ej påkallat gensaga frän Redaktionens sida, gjort ett obehagligt
intryck. Insändaren vill dock ej omedelbarligen uppräkna de ställen, som särskildt
väckt hans uppmärksamhet, utan beder Dagnys’ läsare först ånyo genomögna
uppsatsen och derefter nedanstående rader.
’En mängd unga flickor med föräldrahem på platsen söka arbete, och det
är deras fulla rätt. Men de nöja sig med huru liten aflöning som helst, och
det är icke rätt». Insändaren har hört i sällskap imgefär enahanda åsigt uttalas,
men han kunde dock ej för allt i verlden tro, att i Dagnys spalter få se läran
upprepas. Om Syster finge rå om ekonomiens grundsatser, skulle hon dock stanna
i förlägenhet vid uppgörandeL af förteckning öfver flickor med föräldrahem på
platsen, som ej finge sälja sitt arbete alra minst till underpris. Hvilken dom
förtjenar då en sådan qvinna med föräldrahem, som föryttrar sin arbetsprodukt
annorstädes än på hemorten och sålunda beröfvar på föryttringsorten boende
qvinnor deras arbetsförtjenst? I den bibel, som vi begagna, står ej någon
närmare bestämning till satsen: du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett. Arbetet
är menniskan pålagdt, ej allenast såsom pligt i nödens och behofvets stund, utan
ock som rätt äfven i lyckans dagar. Utan arbete vinnes ej det rätta adelskapet.
Så är det, säga Syster och Dagnys Redaktion; men en qvinna med föräldrahem
får ej sälja sitt arbete t i 11 annat än gångbart pris, som troligen Syster och Dagnys
Redaktion åtaga sig att i utfärdade taxor, gällande för hvarje flicka särskildt,
allt efter hennes förmögenhet, bestämma. Endast då skedde rätt. Men
derigenom skulle socialismens himmelrike fått väg banad att nedstiga till jordens
jemmerdalar. Likväl är i verkligheten flickans likasom gossens arbete inför
både Gud och menniskor berättigadt, utan allt afseende å förmögenhetsvilkor.
Och eftersom sjelfva arbetsrättigheten torde vara obegränsad, torde väl ock
tillgodogörandet af arbetets omedelbara produkt, likasom ock arbetslönen, såsom den
medelbara produkten, böra stå till arbetarens förfogande, om arbetaren är man
eller qvinna, bosatt på en eller annan ort, rik eller fattig.
Syster uttalar en svår straffdom öfver principalerne, kanske dock endast öfver
de manlige. Skada blott, att det ej torde vara sanning eller ens sanningen likt, att
det vore stridande mot moralens vare sig högre eller lägre ståndpunkt, att
principalerne sökte oupphörligt sänka arbetslönen för qvinnor. Om Syster
utbildat och fullföljt sina åsigter något mer, hade hon väl slutat med det i
hennes ögon alldeles rättvisa yrkandet, att principalen för qvinliga arbetare, i
följd af insigt derom, att deras arbetslön vore mindre än mannens i ungefär
enahanda förhållanden, borde öka lönen med en gåfva. Ej heller torde
humanitet och barmhertighet vara faktorer som äro eller borde vara bestämmande för
arbetslönen, såsom Syster tyckes förmoda. Barmhertigheten är ej slägt med
arbetslönens belopp. Insändaren undrar, om Syster sjelf af vid behof qvinliga
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
