Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - B, Faran för den qvinliga ungdomen af den nutida literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Faran för clen qvinliga ungdomen af den nutida
literaturen.
Ur ett bref till Esseide af B.
Synligt vår öfverenskommelse vill jag nu försöka uppteckna de
far-hågor jag hyser för den moderna literaturens inflytande pä våra
unga qvinnor. Förlåt mig, om jag icke lyckas skrifva så kort
som jag skulle önskat!
Hvad jag egentligen fruktar för och tycker mig hafva märkt är,
att det sätt hvarpå det onda framställes, och de medel denna literatur
oftast använder för att uttala sina åsigter, i stället för att hos de
unga väcka afsky för det onda, tvärt om verkar förhärdande. Jag
tror det af följande skäl.
De moderna författarne framställa de mörkaste synder såsom helt
vanliga och allmänna. Det är som toge de för gifvet, att menniskorna
skola vara dåliga, låga, nedriga, sjelfviska. De personer, som
uppträda i deras skildringar, tyckas ursäkta hvarandra, såsom ansåge de,
att det hör till lifvets nödvändiga onda att vara dålig. Vi veta ju,
huru sällskap i det onda ofta gör synden mera ursäktlig i menniskors
ögon, och hum tanken, att »map ej är sämre än andra,- lätt urartar
till sjelfförsvar. De moderna författarnes sätt att göra låghet och
uselhet så allmänna och vanliga, anser jag derföre kunna hafva, ja,
verkligen hafva den verkan, att man sänker fordringarna på sig sjelf och andra.
Träffar man verkliga personer, sora äro måhända något bättre än
de, man så ofta hört beskrifvas; om t. ex. en ung man, som gjort
sig skyldig till moraliska felsteg, ehuru af lindrigare art än de nutida
romanhjeltarnes, försöker vinna en ung flicka, är det då så underligt
om hon tycker att han, jämförelsevis och dömande efter hvad hon
läst, kunde hafva varit långt sämre, och på den grunden antager hans
tillbud? Eller, om en ung flicka sjelf begär någon obetänksamhet,
hvad är i alla fall denna, jämförd med hvad den i dikten skildrade
A. eller A. B. gjort sig skyldig till? Hennes tankar, känslor och
handlingar kunna fa irra omkring bra fria och ohejdade, innan de
hunnit så långt ned som dessa diktade personer nått.
Vidare framhållas aldrig några efterföljansvärda karaktärer; finnas
de, så utgöra de blott ett försvinnande fätal, eller äro de obetydliga,
vanmäktiga personligheter. Vi erhålla intet ideal att söka likna. Vill
en artist utbilda sig i sin konst, uppsöker han de orter der de vackraste
alster finnas samlade; åt studiet af de misslyckade och fula egnar
han minsta delen af sin tid och sin uppmärksamhet. De realistiska
skriftställarne gå till väga på motsatt sätt. För att väcka afsky för
det onda och sinne för det goda, skildra de nästan uteslutande det
onda i dess olika, vanligtvis dess mörkaste gestalter. Jag tror ej att
Dagny. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
