Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - Esselde. Reaktionen mot det af qvinnofrågan framkallade äktenskapsidealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
1 öfverensstämmelse med den norske pastorn uttalar den finske
biskop G: Johansson i sitt herdabref till Kuopio läns presterskap,
hvilket bref vi känna endast genom citat i Finsk Tidskrift, sin
förkastelsedom öfver qvinnoemancipationen. Dess »egentliga syfte» är,
säger han, att upphäfva de olikheter mellan man och qvinna i
äktenskapet och samhället, som Gud uppstält. Alltså »är den till sitt innersta
ett uppror mot Guds verldsordning- och derför \förderfbringande för
både samhället och qvinnan». 1
Slutligen spelar, mellan alla dessa olika modulationer af verklig
eller förment reaktion, en liten fin stämma, än gycklande i klangfulla
rim öfver framtidens emanciperade qvinnor och viljeförslappade män,
än åter varnande i allvarliga stanser för andra olycksdigra följder
af den förhatliga tidsandan. Det är en finsk diktarinna under okänd
pseudonym,2 som sålunda oförtröttad blåser sin lilla piccola-flöjt till de
ecklesiastiska brumbasarne, den fysiologiska bröllopsfiolen och den
-äktenskapliga luren», hvilka, jemte den Brandeska stridsbasunen och
de Rousseau-Strindbergska naturljuden, bilda stämmorna i den
väldiga reaktionssymfoni, hvars slgdgångsmotiv» vi här ofvan antydt.
Dock, saken är allt för allvarlig att tillåta ett skämt.
Höger-författame, hvilka här helt naturligt betecknats med sina skarpaste
yttranden, hafva tydligen talat af full öfvertygelse. Deras protester
mot naturalister och nihilister äro fullt befogade. Äfven i
qvinno-frågans moderata läger finnas unga ifrare, hvilkas ensidigheter påkalla
varning och tillrättavisning. Men att skära alla öfver en kam, att
fördöma hela den betydande rörelsen för öfvergreppens skull, det är
både orättvist och oklokt.
Likväl möter man, särskildt hos dr. Hagelstam, liberala
medgifvanden för den ogifta qvinnans räkning, på hvilka vi gerna ville
bygga hoppet om en framtida försoning. Dr. H. ger dessutom
många för vår tids arbetande qvinnor väl behöfliga varningar mot
förbiseendet af naturens kraf. Men man frågar sig, om ej han å
sin sida förbiser, att vi äro icke blott naturväsen, utan också
andeväsen, begåfvade med vilja och karaktär, samt att vi, som sådana,
hafva kraf och förpligtelser äfven gent emot vår egen natur, hvilken
vi, liksom männen, äro ämnade att i viss mån beherska, icke blott
lyda. Man frågar sig vidare, om det kan vara detta förbiseende,
som gör, att dr. H. tagit sin uppgift nästan som en diagnos, m. a. o.,
att hans skildring af qvinnans naturlif är nästan en
sjukdomsbe-skrifning, hvari .svaghetssymptomen och deras verkan på själslifvet
betraktas såsom gifna och oundvikliga.
Äfven herr pastor Færden gör några, ehuru svagare, medgifvanden
åt tidens fordringar. Han yttrar dessutom många djupa och vackra
tankar, hvilka äro väl värda att taga vara på, helst de, hvilka låta
sig lika väl tillämpa på vår uppfattning som på hans egen. Så säger
han i sin protest mot upphäfvandet af äkta makars
egendomsgemenskap: »Ægte-kjeriigheden er jo i sig selv et Sarneie». Ja visserligen,
1 Biskop G. Johanssons helsning till Kuopio stifts preslerskap i bih. till
Missionstidning för Finland >885, n:is 8 och 9.
2 Framtidsbilder af Dagny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
