Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1887 - M. S., Bref från Kristiania. Albertine-saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
med en fin herre, nog förståndig att varna och skiljas vid henne då
han ej kunde gifta sig med henne, blir hon ännu liknöjdare för sina
närmaste och olämplig för sitt stånd. Slutligen låter hon, med er,
för läsaren fast otrolig dumhet, inbilla sig af en polisman, att hon
redan står under polisens uppsigt och måste lyda honom, hvilket
leder till att hon af honom förderfvas och ohjelpligt inkastas i den
prostitutionens afgrund, för hvilken hon alltid fasat.
Såsom så ofta i den moderna novellen, är det alltså för den
fallna qvinnan, som läsarens sympati tages i anspråk; men medan
Dostojewski och Guy de Maupassant, dessa de fallna qvinnornas svurna
riddare, vilja öfvertyga oss, att en qvinna är lika god, ja bättre sedan
hon prisgifvit sig, göres hon i Kroghs bok utan skuld till sitt fall
och sin derttr framgående fräckhet. Skulden blir sedlighetspolisens.
Detta står i samband med våra lokala förhållanden. Redan länge
har uppmärksamheten fästats vid det ohyggliga och orättfärdiga i
den lagbetryggade osedligheten och särskildt dess påföljd, att nämligen
de, hvilka skulle öfva det förmenta sedlighetsskyddet, förderfvas och
i sin ordning sjelfva förderfva, sålunda utbredande det onda de
skulle hämma..... Kroghs bok kom som en väl underrättad mans
bekräftelse på denna misstanke och mottogs som ett värdefullt inlägg
i saken. Beslaget, som skedde först sedan i/3 af upplagan sålts,
verkade som en reklam för boken och den blef nu läst i långt
vidare kretsar än eljest varit fallet. Protester i alla former hafva
haglat öfver beslagläggningen. Statsministern har, med anledning af
en sådan protest, lofvat att prostitutions-saken skulle komma under
regeringens behandling. Äfven qvinnor hafva, såsom ni känner, tagit
ifrig del i protesterna, dertill drifna af varm öfvertygelse. I min
tanke har dock deras entusiasm förledt dem att öfverskatta boken
i estetiskt så väl som i moraliskt hänseende. Utrymmet tillåter icke
att närmare ingå på detta spörjsmål, hvilket ju också beror af den
individuela uppfattningen. Jag vill blott af fru Antonie Løchens
varmhjertade uttalande i Dagsposteu framhålla ett påstående, som
synes mig innehålla missvisningar. Hon säger näml. att sådana
mödrar som Albertines mor »maa forbande os, dannede modre, naar
vor blufærdighet ikke kan tillade os at læse hvad deres dotre maa
gennemgaa af den dannede klasses mænd». För det första har
alltså bildade mödrar sådana män till söner, hvilket knappast kan
göra dem ointresserade i saken. För det andra är det deras oskyldiga
döttrar, som äfventyra att få sådana män till makar. Saken är den:
vi blifva alla medintresserade när det gäller att bekämpa det onda, pä
det att det ej må drabba oss alla. Men huru? Bjørnson har i en
liten skarp artikel (Dagbl. 14 jan.) utsagt hvad många tänka, i det
han uppmanar att taga den sak, som Kroghs bok afhandlar, under
behandling, men se faran i dess helhet, icke stanna på halfva vägen.
Behöfver samfundet skydd, så må det skydda sig mot män så väl som
mot qvinnor. Först då kan moralen vinna en verklig seger. Det
tjenar till intet att börja med slapphet och exalterad medömkan i
förhållande till qvinnan. Rattfärdigheten skall förfara lika strängt mot
dem båda. Och han har rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
