Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Ruth.
Skizz af Jane Gernandt.
f liftens dåsiga ljumhet var nästan outhärdlig i de tunga, tysta
rummen, och derför hade grefvinnan och fröken Ruth dragit sig
ned på balkongen, som vette utåt hafvet. Båda voro de litet
sömniga, litet trötta, der de sutto på hvar sin sida om arbetsbordet —
grefvinnan med sitt förnäma, hvita hufvud mot stolens i’öda kuddar,
och flickan med armarna i kors öfver gallerverket och ansigtet lutadt
mot ena armbågen.
»Åh, Ruth», grefvinnan gäspade och tog upp en tidning, som
låg i hennes knä, »läs någonting för mig, annars somnar jag».
Flickan lyfte sitt fina hufvud, vecklade långsamt upp tidningen
och lät sin veka, hvita hand med en slingrande rörelse glida öfver
rubrik efter rubrik: »Der står ju ingenting intressant, tant Änne
Marie — jo, här —–»
Och hon läste:
»Fröken Alma Martini har med en framgång, som öfverträffat de
lysande förhoppningar hon ingifvit, uppträdt på Scalateatern i Milano
som Aida i Verdis opera af samma namn. Den unga konstnärinnan,
som hänförde publiken till det mest entusiastiska bifall, helsas som
en ny stjerna på konstens himmel.»
■Kära Ruth», grefvinnan såg hastigt på sin brorsdotter, som satt
der blek, med sänkta ögon, »kunde du inte hitta på någonting
mindre trivialt? De vefva ju samnia positif-visa hvar gång de vilja göra
reklam. >■■
»Ja, nu ha de stämt upp den för henne också. Mins tant henne
inte — Alma Martinson — sopranen vi hörde hos Marchesi?»
Ah» l sade grefvinnan. »Står der ingenting nytt om
Bulgarien, du?»
Och Ruth läste spalt efter spalt med en dämpad stämma, som
fick en underlig, söfvande klang af sakta glidande böljor — läste
oafbrutet, tills hon vek ihop tidningen med en blick på grefvinnan,
som tycktes sofva i sin högryggade stol.
Hvad det stolta gamla ansigtet var uttrycksfullt till och med nil,
då man icke såg de gråa. ögonens fasta blick, och då de veknat i
sömnen, de fina linier, som annars skärptes af en vilja.
Ja, det ansigtet hade vilja — vilja — Ruth kände ett begär att
skrika ut det ordet, dränka det i en snyftning, ty det brände hennes
tankar, men hon öppnade icke sina läppar. Det kom blott en
feber-oro i de fina händer, som annars rörde sig med ett så egendomligt
lugnt behag. Än sköto de undan arbetskorgen, än skrynklade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
