Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
dem från de lifsfarliga förkylningar, för hvilka den lätta drägten
förr eller senare måste utsätta dem.
*
Det hade blifvit natt och den stora midnattsolen står som ett
matt blinkande öga på den grå vattenlinien i vester. Blott ett fint
guldstänk når de små fönsterrutorna i dalen, hvilken eljest ligger i
skugga. Måsen sof på den breda grönskande väggkanten under
fönstret och elfven sjunger sin entoniga visa beledsagad af
våg-sqvalpet från sjön. För öfrigt intet ljud. Salome kommer sakta ut
och smyger sig bakom huset för att icke väcka måsen, som då lätt
kunnat väcka de andra. Hon försvinner bakom dalens sydliga
fjällrygg. Kort efteråt går Marcus ut ur sitt hus och beger sig i
motsatt riktning upp till den nordliga fjällkammen. Det går omvägar
till lyckan, säger ordspråket, och för Marcus gälde detta i flera
bemärkelser. För det första måste han gå rundt om hela dalen innan
han kunde möta Salome; men för det andra och värsta måste han
också kringgå fader Kalimantis stränga vilja för att få lof att gifta
sig med Salöme. Hennes föräldrar gynnade nämligen en annan af
hennes friare. Icke för att de eljest hade något emot Marcus; men
han var Salömes kusin, och äktenskap i så nära led har af gammalt
varit stridande mot all god grönländsk sed. Till och med nu, då
så mycket blifvit annorlunda, håller man tämligen strängt på denna
regel. T allt fall var Kalimanti besluten att icke medge något
undantag, och ansåg Jbnathan från Sak’ak vara ett mera passande
parti för hans dotter. Men det: mente nu hvarken Marcus eller
Salème, och derför stämma de möte till fjälls.
De fortfara att vandra tills de komma så högt att midnattsolen
och dalen och alla öar och skär ligga långt under dem........
kilå aiuannåvissok! (Hvad himlen är vacker) sade Salöme.
Ja, som vore det eld i den. Men se en sådan mängd kråkbär
i ljungen . . kom låt oss plocka,» svarade Marcus.
Medan de två småhviska tillsammans på fjället, ljuder ett par
mil längre söder ut sång och muntert högljudt samspråk. Det. var
två välrustade »qvinnfolksbåtar», som kommo roende ett stycke ut
från kusten. Så kallas den stora skinnbåten, afsedd för
familjetransporten, som vanligen ros af qvinnor. Ombord voro
koloni-presten och läkaren. Båda hade redan någon tid varit väntade till
dalen. Icke heller nu skulle dock de väntade infinna sig. »Den
grå nordan» som vanligen håller i sig tre dagar blåste upp.
Båt-fararne upplefde åtskilliga äfventyr och först långt fram på vintern
återfinna vi presten på väg till Agpat......
Dalen är kall och hvit af snö, men i stugorna är det varmt
och ljust, ty »efterårsfångsten» hade slagit väl ut så att man fått
späck nog icke bara till föda men också till lamporna, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1887/0108.html
