Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
domlig tjusning. Och der felen ej så på sitt sätt slå an i förtjenster,
äro de naturliga följder af uppgiftens hardt när svindlande
svårigheter, — uppgiften att ge oss en lefvande bild utan motsägelser af en
sann Jesu lärjunge, som till sist förråder på det skenbart lumpnaste
sätt sin mästare. — Hvad Tor Hedberg i detta sträfvande verkligen
lyckats prestera är vardt ett varmt erkännande. Han har gått till sitt
ämne med en finkänslig pietet för det heliga deri; och vi räkna det
som ett synnerligen fint drag, att han i det hela så vidt möjligt
undvikit att låta Jesus omedelbart sjelf framträda talande och handlande,
utan i stället låtit hans bild framträda afspeglad i det intryck, -den
gjorde på hans omgifning. Många af de psykologiska detaljerna äro
också ypperliga. Och naturbilderna använda med sann konst.
Se vi detta arbete i dess förhållande till dess författares
föregående diktning, så visar det aktningsvärda framsteg, ej blott i
ämnesvalets allvar och höghet, utan ock särskildt i den stilistiska formen.
Det fanns förut i Tor Hedbergs stil en viss kantighet och hårdhet,
något i viss mån brutalt i dess kraft, som kunde anses lofvande hos
en börjande författare, men som dock alltid angaf en brist. Nu är
detta, tyckes det, ett öfvervunnet stadium i författarens konstnärliga
utveckling. Stilen är nu mjuk och smidig, varm och färgrik, utan att
ha förlorat något af sin gamla originella kraft.
Må sjudas» författare dristigt fortgå på de djerfva banor, han med
denna sin tankedigra dikt inslagit. Våra välönskningar följa den, som
sträfvar högt. Men må han aldrig tröttas i sin sträfvan efter allt
större och större klarhet. Mera ljus, mera ljus!» sade en gång en
stor döende skald; de orden äro ock den moderna lefvande diktens
rätta lösen.
."i:
Om Tor Hedberg klädt det från bibeln hemtade motivet i sin
dikt uti den nutida, psykologiskt analyserande realismens prosadrägt
och försigtigt rört sig sä att säga i periferien af kristendomens
religiösa problem, så har deremot en annan svensk förf., som ock
nyligen i sin diktning hämtat inspirationen från samma källa, djerft sökt
tränga in i dess hjertpunkt, men då ock i versens mera högstämda
form gifvit gestalt ät sina tankar och känslor. Vi syfta pä Lotten von
Krcemers religiösa trilogi »En kämpande ande». — Så olika, såsom
antydt, de tvä dikterna sålunda både i innehåll och form äro, hafva
de dock ej blott ämnessfären i viss mån gemensam, utan ock flera
andra beröringspunkter — och det både i sina förtjenster och i sina
brister.
För båda är den fritänkande grundåskådningen nog gemensam.
Eåda nalkas det bibliska ämnet med nutidstankens kritiska
sjelfständighet, men ock med känslans vördnadsfulla pietet. I Tor Hedbergs
dikt utsäges ej denna ståndpunkt direkt, men totalintrycket efter dess
läsning inger dock den föreställningen, att äfven dess författare bär
inom sig en längtande aning om den tid, då en gång, såsom den
qvinliga skalden qväden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
