Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Men, hvar är stelheten? Hvar är den känsla af skygghet och
bäfvan, som grep mig vid inträdet? Bortblåst, försvunnen! Det är
någonting så varmt, så innerligt, så förbindande, och ändå så fritt
och friskt i denna samling. Och intelligensen sedan! Här påträffa
vi fint bildade qvinnor, hvilka utmärkt sig på konstens, vetenskapens,
literaturens och undervisningens områden. Qvinnor endast? Åh, man
också naturligtvis, och vare det långt ifrån min tanke att sätta dessa
i skuggan! Vi ha representanter för både riksdag och
kommunalstyrelse, för både armén och civillistan, för kåseri och kritik,
vetenskap och estetik. Låtom oss göra en rund kring salen och salongerna,
och jag, som för en timma sedan var så främmande, skall till och
med bli vägledare. Vi vilja betrakta de skilda grupperna samt
uppsnappa ett och annat samtalsämne!
»Den moderna literaturen I» Kunde just tro detl En
lands-maninna till Tolstoj berättar några drag ur dennes barndom. En
annan grupp har fått Kjellands Tre par» på tapeten. Här föregår
ett lifligt tankeutbyte. Några tycka att man fäster sig mindre vid
ämnet, dä dialogen är så qvick och spelet utföres sa väl; andra
mena att komedien, såsom varande en skildring ur lifvet, är mästerligt
gjord, och ytterligare andra framhålla, att den ingenting annat är än
en »förgyld styggelse», ovärdig en diktare sådan som Kjelland.
Vi gå vidare. Jag känner mig så trygg, sedan jag skref in mig
i förbundets sjukkassa,/ påstår en liten munter fröken, med kinder
flammande af helsans rosor, lifvet och friskheten personifierade.
Här står ett ungt par fördjupadt i en något dämpad konversation.
De äro antagligen förlofvade. Ämnet för samtalet något svårL att
fatta — måhända angår det deras gemensamma skåp. Men här
bjuder oss grannlagenheten att gå vidare.
Jaså, supén är serverad! Välan, det hindrar oss icke att
fortsätta våra betraktelser öfver »grupper och personager» kring
småborden.
Hvem hon är, den vördnadsvärda damen med det ännu
ungdomliga leendet och de hjertevarma, något skälmaktiga ögonen?
Möjligt att du ej är bekant med hennes person — du känner henne
dock i hennes verk. Hvem har icke med beundran följt hennes
ihärdiga sträfvan, hennes nit för den svenska qvinnans, synnerligast
den unga qvinnans, väl? Ty det är dock denna, som hon tagit
till sitt skötebarn. Hur har hon icke känt, hoppats och verkat för
och med denna ungdom, på samma gång hon genom så många
ovärderliga råd, upplysningar och idéer varit densamma en säker
fast osynlig ledarinna.
Denna grupp kan man med skäl kalla karaktäristisk och dess
samspråk särdeles lifligt. Här måste jag först tillfredsställa min egen
vetgirighet, innan det kan bli fråga om din, kära läsarinna! Här
kommer ett par af de älskvärda värdinnorna, af hvilka den ena är
framstående novellist, den andra föreståndarinna för byrån. Vi ha
af dem fått veta, att damen i den originela, veckrika reformdrägten
är en af våra förnämsta novélldiktare, att mannen bredvid henne
med det gråsprängda håret och det unga brvnhylda ansigtet samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
