Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Fru Sthamer Andriesen är en ståtlig, vacker germania-figur med
an stor stämma hon också, ehuru af en ej behaglig timbre. Hon
alternerar med fru Morän Oiden i Wagner-partierna. Fru Baumann
har en hög, klar, kanske något tunn stämma, sjunger utmärkt väl,
men kallt, jag skulle vilja säga kyskt. Fru Metzger Löwy är en
liten behaglig varelse med en prägtig alt-stämma, och sä hafva vi
till sist Fräulein Artner, koloratursångerska med en frisk, käc.k
sopran. Hon är blond med glada blå ögon, bländande hvita tänder
■och gropar i kinden. Hela lilla menniskan ser ut som ett vintern}’.
Af sångarne är Schelper den som tager priset. Hans glansroler
äro Der fliegende Hollander, Trompeter von Säkkingen och Hans
Sachs i Die Meistersänger. Han är allas favorit och skördar lager
kransar i mängd då han uppträder. Perron har ett vackert yttre, en
bedårande baryton, sjunger varmt och innerligt, men spelar utan lif.
Greugg har en rullande basstämma som kan försätta berg, en måge
lik en bayersk öltunna och ögon som en riddar Blåskägg. Tenoren
Läclerer är gammal vorden och rösten betydligt på retur, men han
förstår väl att sköta det lilla han har qvar.
Företrädesvis uppföres Wagners operor och en Wagner-afton
är det ständigt fullt från golf till tak. Ve den som ej är på sin
plats innan ouvertyren begynner eller ridån gått upp öfver första
akten, han eller hon får då vackert stå utanför och vänta.
Förgäfves mutar man vaktmästaren. Den i Tyskland för penningar så
villigt framräckta handen är här ohjelpligt sluten Förmodligen hafva
de särskildt hög lön, dessa gamla herrar i trekantig hatt, ljusblå
röck, knäbyxor och staf i handen.
Gifves en icke tysk opera, bör man ej göra sig stora
förväntningar, ty utförandet är då på långt när ej så omsorgsfullt som annars.
Exempelvis Gounods Faust spelas så illa, att främlingar aldrig bry
sig om att se den på tysk scen. Detta är en partiskhet och
ensidighet, hvilken aldrig borde komma en framstående opera till last.
Dramatiska teatern är förträfflig så länge de hålla sig till
tragedier, såsom Schillers, Goethes, Shakespeares, eller till rent komiska
pjeser, såsom Sabinskornas bortröfvande. Någon medelväg finnes ej.
I en salongspjes rör sig en tysk likaså tungt och ovigt som en
elefant eller flodhäst.
Hvarje onsdag uppföres något klassiskt drama och kostar då
biljetten endast i mark för de bästa platserna. Sålunda har jag sett
Maria Stuart, Die Braut von Messina, Don Carlos, Die |tingfrau von
Orléans, Wilhelm Tell, Wallensteins triolog, Goethes Faust, första och
andra delen af Shakespeares Hamlet, Othello, Köpmannen i Venedig
m. fl. Många af de historiska pjeserna väljas särskildt för ungdomens
skull. Alla gallerierna äro fullsatta af skolpojkar och skolflickor,
och är det uppfriskande att bevitna deras intresse och förtjusning.
På dekorationer, drägter, belysning m. m. nedlägges lika mycken
omsorg, som om landets förnämste män skulle bevista föreställningen
och på detta sätt uppodlas ungdomens smak för det stora, ädla och
fosterländska. De läsa och plugga Vilhelm Tell på skolbänken, det
är sant, men samma afton se de honom lifs lefvande kämpa för sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
