Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1/2
träget skaffa hona och afkomma födan under nämnda tid, äro
djurverldens förebilder för ett okristligt sinnelag; m. m.
Kort sagdt: samma könsåskådning, hvars ende målsman
hos oss för tillfället är August Strindberg.
Men sedan man snart uttryckligen fått veta, att det är en
hop sådant, som författaren menar med kristendomens; då
frestas man — ty värr —, i fall man är en smula häftig af sig,
att icke blott förkasta hans klena slutledningar utan äfven hans
starka premisser, läran om mensklighetens väsentliga indelning
i man och qvinna. Man upptager kanske i stället Jolin Stuart
Mills rent abstrakta premisser, hans i vår jordiska verklighet
mycket svagt grundade utgångspunkt, »menniskan», men på
hvilken grund den ädle mannen emellertid lyckats skrifva en
utomordentligt god och innehållsrik bok.
När författaren i början af sitt arbete nämner
»evolutionis-mens. sä anar svårligen en nutidsmenniska, att han icke känner
en bokstaf af denna lära utan blott menar allas deras
uppfattning numera af verlden och af lifvet som i något fall skiljer
sig frän hans.
Men när hon framdeles igenkänner, vid hvarje nytt
argumenteringsförsök, samma hänvisande till denna samma
primitiva ståndpunkt, så tänker hon sannolikt: Denne författare borde
hafva uppskjutit tillsvidare allt skriftställeri rörande förhållandet
mellan äldre och nyare filosofiska verldsäskådningar.
När författaren nämner »socialismen;, så säger man
antagligen vid genomläsande af inledningen tyst till sig sjelf: Det
har han rätt till att tala om. Ty hans konkreta utgångspunkt,
tnan och qvinna, är naturens eviga palladium mot
socialistlärornas nivellerande enahanda ideal eller välmenta drömmar
om att — för gemensamt gagn — qväfva hvarje
individualitetens eggelse till täflan.
Men sedan man hunnit märka, ä ena sidan, att författaren
sjelf intet fruktansvärdare spöke känner inom föreställningarnas
verld äii just det individuela — detta, hvars utveckling
socialismens tankegång hotar — och, ä andra sidan, att i hans
funderingar öfver samhället »den ekonomiska frågan» (grundvalen
för den politiska) ej ännu fätt någon plats alls, och han således
ingenting vet om det enda vi andra hafva att lära af
socialisterna; då säger man sig: Nej —, tillsvidare bör denne
författare uppskjuta att offentligen uttala sina åsigter om socialismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
