Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Jag hoppas, kära Betty, nu
Du nytta haft utaf visiten.
Alen kanske tänker också du:
Sä stora vi! Lokal’n sä liten l
Om här i delta lärda os
Du prosans rena luft behof
va-Till Hushållsskolans kök styr kos
Och se — om isåsen fräser öfven!
Farmors förlofning.
En tidsbild af H. E.
ur ofta hör man icke gamla personer med förkärlek tala om flydda
tider! Annat var det i min ungdom», heter det, »annorlunda
gick det till förr i verlden»! o. s. v. Och de hafva rätt, det
gick verkligen annorlunda till i många hänseenden. Nedanstående
lilla skizz, egentligen tecknad af min gamla farmor, vill gifva ett bland
många exempel derpå.
Denna min gamla farmor bodde under många år hos mina
föräldrar, och jag tror mig kunna säga, att ingen i huset stod henne
närmare än jag. Det var mig ett stort nöje att i skymningen sitta
på en pall vid hennes fötter och höra henne berätta om sin ungdom;
och alltid var jag van att af henne helsas med ett gladt: »välkommen
barn», så snart jag visade mig i dörren.
Men en dag, då jag som vanligt kom in med farmors aftonkatfe,
var hon sig mycket olik. Hon tycktes ej gifva akt på hvarken mig
eller min kaffebricka; hon blott stickade på sin strumpa med en
nervös brådska, under det att en viss rörlighet förmärktes i hennes
läppar och näsborrar : ett vanligt tecken till att farmors känslor voro
i svallning. Tyst bjöd jag henne kaffekoppen, och tyst tömde hon
den, satte den sedan med mycken raskhet ifrån sig och gjorde min
åt mig, att jag kunde gå. Men som jag med säkerhet visste mig
vara hennes gunstling, lät jag ej så lätt afspisa mig, utan slog mig i
stället helt djerft ned på min vanliga plats, lutade mitt hufvud mot
hennes knä och frågade om hon var ledsen.
Ja, barn», svarade farmor, »jag är ledsen, och det ända ned i
hjerterötterna, öfver den olydnad hos barn och den slapphet hos
föräldrar, som nu för tiden är vanlig. Se här ett exempel på båda
delarna», sade hon och lemnade mig ett bref, som låg bredvid henne.
Brefvet var frän hennes dotter, som med sorg och bedröfvelse
omtalade, att deras enda barn, den älskade Thilda, mot föräldrarnes
vilja gått och förlofvat sig med en gammal utrumlad baron, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
