Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2x9
I det hela är Fru Marianne» icke något snilleverk, men det är
en god bok med frisk känsla och ärlig sanningskärlek; icke en
epokgörande eller bländande fantasiprodukt, men ett konstalster, som
in-gifver aktning och sympati.
F. S.
På slottsaltanen.
Af Selma Lagerlöf.
I
an dansade i slottets riddarsal,
Ett ståtligt rum, fast tyngdt af det antika;
Men qvällen lockade så frisk och sval,
Försiktigheten måste gifva vika.
Man hängde på en blottad hals en sjal,
Man lyfte släpet upp, det magnifika,
Och par om par nu drog det unga tåg
I parkens dunkel in med svärmisk håg.
Men på altanen dröjde än ett par
I mörkret bakom rankans draperier,
Fast kavaljeren höll ett varmt försvar
För parkens underbara skuggpartier.
Hans dam var skön, men stolt och kall hon var,
Och han så full af glöd och svärmerier.
Hans tal, hvem vet, om så han tänkt förut,
Vardt till ett verkligt frieri till slut.
0 stund för kärlek, stund för salighet,
Då milda fläktar mellan bladen smögo
Och nattens ljud, som ingen tolka vet,
1 stilla samklang genom luften flögo.
Och blommor strödde ut en ymnighet
Af doft, som alla väsen i sig sögo. \
Han blef så eldig; flyktigt som en vind
Han andades en kyss på hennes kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
