Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
annan väg, det bjuder det mig emot att förtro pastor Færden,
som står och väntar på ett belt annat resultat:
fosterfördrifning.
Om gift qvinnas rätt att besitta egendom är äfven han,
lyckligtvis, den ende jag numera vet, med hvilken det ej kan
ifrågakomma att tala. Med hans kamrat för tillfället, qvinnoförföljareu
August Strindberg, skulle det gå jämförelsevis lätt.
Rätt att besitta egendom är emellertid den nedersta, första,
enklaste medborgerliga rätt som finnes, är just skiljestängslet
mellan träl och erkänd människa.
Men pastorn tolkar det bibliska ordet »underdånig» så
drakoniskt, att enligt honom en qvinna genom giftermålet själf
frånkänner och frånsäger sig just detta: att vara människa —
och med ens förvandlas till lifegen eller sak. Hon blir genom
vigseln det nya husets oumbärligaste bohag, ett på samma
gäng psykiskt och fysiskt bohag af gränslöst värde, men som
nu är köpt -— och dermed väl.
Ju mer författaren nalkas afhandlingens slut, ju fullständigare
tappar han bort — enligt sin själfständigt uppfunna logiska
metod — hvarje slags återstående sammanhang med sina fasta
och visa utgångspunkter. I art. om eganderätts- och
underdånighetsfrågorna inrycker han, utan spår af blygsel,
bannlysningsorden mot det förment ogudaktiga hugskott som vållat
lagförslaget om barnbördshjälp frän barnfader under denna
allraförsta tid, då barnets mor ännu är ur stånd att förrätta
arbete till sitt och den nyföddes uppehälle — med mera dylikt —,
men svärmar dess emellan för »hin lille Kurv, hvori
Moses-Barnet hvilede», för »den del af en Blomst, som kaldes
Honning-gjemmet» och så täckt erinrar om en god »Tant», förutom flera
andra ljufliga utlåtanden, som bredvid grymheterna taga sig
underligt ut. Afhandlingens hela uppsyn artar sig till sist allt
orimligare, i fall man kommer till att betrakta den »en face»
och ser båda egendomligheterna på en gång. Jag skulle rentaf
bli ond, om den icke erinrade mig om en god väns uppsyn —
Ung-Jockums i »Lifvet på landet», som, till följd af tobakspipans
ständigt tyngande tendens, i ena mungipan såg ut som om han
söge på något sött och i den andra som om han ville äta barn.
För att dock vid afskedet säga något rent öppet välvilligt
åt en författare, af hvilken jag haft roligt, ber jag honom
mottaga följande kulturhistoriska eller — om han sä vill —
teologiska pro memoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
