Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
deri eller står saken närmast, att hon just är mannen öfverlägsen
i denna sak. Ja, samme apostel, som skrifvit om vår herre sjelf,
att han förnedrade sig af kärlek till oss, att han tog en tjenares
skepelse för vår skull, han nedsätter icke qvinnan med att vänta
något liknande af henne gentemot den man hon älskar. Nej,
han upphöjer henne genom att vänta det af henne.»
»Och om man vill göra detta ord, som talar så högt om
äktenskapet genom att likna det vid det högsta af alla
förhållanden vi kunna tänka oss, till ett lagbud om att qvinnan skall vara
n:o 2 i äktenskapet, att hon är satt till att vara sin mans
undersåte, — ty så förstås i vanlig mening ordet underdånig — sin
mans tvungna undersåte, att hon är afsedd eller liksom född
dertill genom äktenskapet, då nedsätter man det ordet, gör det
till ett grundare och obetydligare ord, än man har lof till att
göra. Då nedsätter man äktenskapet. Det veta vi fullt väl, som
känna ett bättre äktenskap, än det som består i att qvinnan är
sin man lydig, att hon är hans tjenarinna i yttre måtto. Och då
nedsätter man aposteln Paulus. Man förutsätter, att han har så
låga tankar om kärleken och så litet förstånd om, hvad som
egentligen är kärlekens väsen och äktenskapets härlighet. Nej,
det har nog funnits tusentals äktenskap, hvari qvinnorna varit
lydiga tjenarinnor, hvari de sett upp till sina män som till
half-gudar, beundrat dem och aldrig haft en annan mening, än den
de fått från mannen. Och männerna tyckte kanske, att hustrurna
voro deras goda hjälp. Men det var blott i det lilla, aldrig i
det största, det som gifver människolifvet dess betydelse. Och
dertill skulle de dock först och främst hafva tjenat.»
Sä visst som det gäller »i alla kärleksförhållanden, att dit alls
icke hör den tvungna lydnaden, utan att det är blott den fri- •
villiga underdånigheten som der har värde», så visst tror Hostrup
också, att det i grunden må vara den, som Paulus här tänker pä.
»Men då är det nästan det samma, han säger åt man och åt
hustru, när han skrifver: ’I män, älsken edra hustrur, som Kristus
älskade församlingen och utgaf sig själf för henne’, och: ’I hustrur,
våren edra män underdåniga, likasom församlingen är herren
underdånig’. Ty», fortsätter han, »de^ är kärlek, det gäller i
äktenskapet, och den kännetecknas just af hängifvenheten, af det
ömsesidiga tjenandet. Och när aposteln särdeles betonat
tjenan-det i sitt ord till qvinnorna, kommer det sig, som jag redan
antydt, kanske deraf, att hos dem väntar han bästa insigten deri:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
