Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och honom framför allt du ville täckas,
Men kanske lät du andens vingar stäckas,
För att blott vandra honom till behag,
Förljufva mödans, liksom plågans dag.
Tv lifvet är en strid, och det ges ingen
På jordens rund, i vida syskonringen,
Som icke någon gång den lexan lär:
Ett kors beredt för hvarje skuldra är.
Ock du fick ditt. Din själ blef luttrad, pröfvad,
Af bördans tyngd blef äfven styrkan öfvad;
Till slut i döden brast det ömma band,
Som fjermat dig från älskadt fosterland.
Till gamla hemmet vände nu du åter,
Der åldrig moder utaf glädje gråter,
Och syskon, vänner sluta sig omkring
Den återvunna uti trofast ring.
Visst gladdes du; men dödens pil var skjuten
I hjertat redan och din lifskraft bruten.
Utaf vår Jenny från förflutna dar,
Fans blott en hamn, en bleknad skugga qvar.
Du ville dock ej låta någon märka
Hur plågan tärde; ty du ville verka
Så länge ännu det för dig var dag —
An var du andligt stark, fast kroppsligt svag.
Ditt lif var Christus, döden blef din vinning.
Till Honom, Mästaren med törnkrönt tinning,
Du, brinnande i tron, såg hänryckt opp,
I döden jublande af saligt hopp.
Tack och farväl, du ädla svenska qvinna,
Begråtna syster, saknade väninna 1
Tack för det goda, som du verkat har!
Det skall, liksom ditt minne, lefva qvar.
St—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
