Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
snön, erhåller hon af Karsten denna betecknande upptuktelse:
»Jeg har ikke en gang den tröst, at det er affektationl»
Här möta vi då en af skaldens anklagelser mot samhället.
Lifvet i societén är blott lögn, affektation. Det friska, sunda
naturbarnet måste der bli ett fenomen, ocli för att icke lysas i
bann måste det väl kunna förställa sig. Inger-Johanna offras på
societetsgudens altare; Cecilias hela lycka blir förspild i dess
tjenst. Hon mister sin naivetet, hon blir ombytlig och nervös;
hon vet till slut icke, på hvad sätt hon skall uppföra sig. »Al
denne kritik, alt dette uforstaaelige i luften havde git liende en
forvirret fornemmelse af, at det næsten var en kinkig sag at
være ung pige».
Oupphörligt får hon förebråelser af modern och löjtnant
Karsten. Damerna spionera och lägga märke till hvad hon
säger, och den misstänksamhet ocli retlighet, som derigenom
kommer öfver henne, gör, att den unge man, hvilken hon älskar
och som älskar henne, slutligen stötes bort och får den
orubbliga tron, att Cecilia ej är bättre än en vanlig tillgjord kokett.
Såret, som hon erhåller, blöder ganska länge. Hon vill arbeta,
la en verksamhet, men detta går icke an. Kommendörens
dotters plats är i salongen, ej vid arbetsbordet, och när
planerna icke lyckas, blir hon helt societetsdam. »För havde det
ikke været saa nöje, om kjolen slog en rynke eller noget netop
lclædte saa allerbedst. Nu var toilettspörgsmaalet blevet liende
et helt studium, en pinlig udspekuleren.» Hon är, såsom hon
säger, blott en rumsdekoration, och med åren blir hon bitter, en
gammal mö som afskyr karlarna.
Det är präktiga karaktärer, som på detta sätt ödeläggas.
Lie ser dem gå under med en suck af dold harm, men hans
blick är så klar, att han ej nedsvärtar deras fiender. Ty fiender
kan man kalla dessa utstuderade verldsdamer, som icke ega en
förutsättning att begripa dem de uppfostra. Fina, eleganta,
korrekta ända till småsinne, ega de endast en verld som de känna,
— salongen. Der ha de sin plats, men utom den äro de
bortkomna. Fel mot dess lagar, mot dess föreskrifter och bruk
blifva i deras ögon synd, vida större än någon annan, och hällre
än att utsätta sig för brott mot det konventionela, undertrycka
de naturen och tysta ned det unga hjärtat. Kärleken har för
dem endast en form: ett godt parti; lifvet har för dem endast
ett mål: att vara oklanderlig, och det att kunna herska i
societén såsom dess mönster gäller mer i deras tanke, än ett lif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
