Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ;6
Hon skref slutligen till mr Fox och sade honom att det var
henne omöjligt att göra allt detta arbete utan ersättning, men han
kunde endast svara att hans tillgångar voro strängt begränsade, och
att det högsta han kunde erbjuda henne vore 15 pd. st. om året, för
hvilken summa hon kunde skrifva så mycket hon själf sansåg
lämpligt». Med samma post sände han henne nio nyutkomna böcker att
recensera, som en liten början. Under de följande två åren fylde
Harriet Martineau på dessa eländiga vilkor en stor del af tidskriftens
spalter.
Uppmanad af utgifvaren skref hon nu en längre berättelse kallad
The hope of the Hebrews, hvilken intogs i tidskriften. Den väckte så
stort uppseende, att mr Fox helt ädelmodigt tillrådde henne att icke
längre begrafva sina berättelser i Monthley Repository\ utan i mallet
utgifva dem i bokform.
Hon följde rådet, och det lilla häftet utgafs under hennes eget
namn. Det blef väl emottaget, öfversattes till franska och
reproducerades i Förenta staterna.
Medan boken låg under pressen, reste Harriet för en kort tid
till London.
Genom förmedling af mr Fox erbjöds hon der plats såsom
korrekturläsare på ett tryckeri. Men för att kunna antaga detta
anbud, var det nödvändigt att hon slog ned sina bopålar i London.
Hon skref genast till sin mor om saken.
Samtidigt fick mrs Martineau emellertid äfven ett annat bref,
detta från den qvinliga slägting, hos hvilken Harriet vistades. Den
goda damen såg med förargelse hur mycken tid Harriet använde vid
skrifbordet och uppmanade modern att genast hemkalla henne, på det
hon mätte fortsätta med handarbetena, hvilka visat sig mera säkert
inbringande än det literära arbetet.
Modern skref till sin då tjugusjuåriga dotter ett barskt bref,
äläggande henne att ofördröjligen resa tillbaka. Djupt nedslagen
öfver att se denna utsigt till oberoende ryckas ifrån sig, men bunden
af sin vana vid lydnad, efterkom Harriet befallningen. Hon hade
böjt sig, men var dock icke kufvad.
Unitariska föreningen hade utsatt trenne pris, afsedda för
afhandlingar rörande bästa sättet att vinna katoliker, judar och
muhammedaner för den unitariska läran. Det för hvarje afhandling utsatta
priset var icke stort: tio guinéer för den katolska, femton för den
judiska och tjugu för den muhammedanska. Men begäret att mäta
sina krafter med andras bestämde Harriet för att täfla om alla tre
prisen.
Hon började med den katolska uppsatsen, som skulle inlemnas
ett halft år före de andra, samt lät en skolpojke mot betalning
ren-skrifva manuskriptet.
I september 1830 fick hon den glädjande underrättelsen, att
priset var hennes.
Äggad af denna framgång, grep hon sig an med de andra två
prisuppgifterna. Båda manuskripten renskrefvos af olika personer, på
det ingen före öppnandet af namnsedeln skulle kunna misstänka att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
