Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här och der ett tidigt smultron
Rodnar svagt mot mossig sten,
Ångan ifrån vilda rosor
Mängs med doft af björk och en.
Sekelgammal gran, med unga
Skott har prydt sin klädnad full;
Daggbegjutna grenar bada
Uti morgonsolens gull.
Det är stillhet i naturen,
Det är frid och harmoni,
Som för jägtad mänskoande
Är en tröst att hvila i.
Men ur hvilan komma frågor,
Dem en tankfull stillhet väckt,
Undran öfver denna skara,
Som man kallar mänskoslägt.
Hvarför är naturen oftast
Så fullkomlig och så ren,
När den bästa mänska endast
Är det högres återsken?
Hvarför fick hon ensam frihet,
Blef ej bunden vid den lag,
Som hon helt ej mäktar hålla,
Som hon bryter dag från dag?
Böljorna i sjön ej svara,
Skogen ger ett eko blott,
Och violen blygsamt nickar,
Att den intet har förstått.
Men det ljuder sång från ängen,
Friskt det fläktar öfver sjön;
Vinden vaggar granars toppar,
Spelar fritt kring björk och lönn.
Bort i hagen fålar gnägga,
Korna förs på bete ut,
Och en bantågspipas hvissling
Tonar gällt vid skogens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
