- Project Runeberg -  Dagny / 1888 /
9

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

o

en tunn isskorpa öfver vårböljor, blott behöfver en glimt af
solen för att smälta.

Modern grep honom hårdt, i armen. Hon var ond;
ögonen voro skarpa och kinderna röda.

"Jag skall hålla honom — tag du papperet, Gerda", sade
hon, vänd till en af flickorna.

Hon tog tag, och systrarna gjorde sig i ordning att
bryta upp munnen. Men innan de hunnit utföra sin afsigt,
spottade Edvard ut papperet.

"Fy!" sade han i en ton af förakt.

Så vände han dem ryggen, stälde sig vid kakelugnen
och började hvissla. Men det ville inte gå riktigt bra: det
var så svårt, att hålla munnen stilla, så att det gick att hvissla.

Borta vid lampan slätade systrarna ut brefvet och
modern stod och såg på.

Hon var nog litet nyfiken.

"Göran, jaså, från Göran!" skrek den ena. systern, som
fått tag i slutordet.

"Ja, kunde jag inte tro det. Det är väl några
dumheter igen — Edvard har så mycket ihop med den der Göran",
sade modern.

Och fulla af ifrig nyfikenhet, böjde de sig ner för att
läsa brefvet.

"Käre Edvard!

Jag kan inte komma i dag, men möt mig i morgon i
Vestra promenaden efter skolan och tag för all del ditt nya
fri märksalbum med dig. Du skall få se några vådligt rara.
som jag har fått.

Din vän och broder

Göran."

De sågo litet besvikna ut, både modern och systrarna;
de vände och slätade på brefvet, men kunde ej få fram mer
än de der fattiga raderna. Sedan brefläsningen nu var
undanstökad, erinrade man sig brottslingen. Modern såg
fortfarande ond ut, men det såg ut, som visste hon inte riktigt
hvad hon skulle säga. Men det kom.

"Och var det något att ställa till allt det här för" —
det låg något af missräkning i tonen — "kunde du inte ha
visat oss det genast?"

Han teg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1888/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free