Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
reste sig app, lade ordentligt tillhopa skjortan hon sytt på,
satte lådan öfver symaskinen, plockade ihop alla lappar och
trådar, som voro strödda omkring på golfvet och tog af sig
sitt hvita, stora förkläde. Så drog hon ut en af sina
byrålådor, tog upp ett vackert bomullsförkläde med bred bård,
som hon satte tor sig, och slätade sig smågnolande framför
spegeln.
"Seså barn, nu kominer far snart hem. Låt nu mor se,
om ni ä’ riktigt snygga och fina."
Och så torkade hon barnen litet i ansigtet, strök håret
tillrätta, kysste dem och gick ut i köket, men lät dörren stå
halföppen, så att hon skulle kunna höra dem.
I den lilla våningen funnos förutom sängkammaren
ytterligare två rum. Det ena var ett litet förmak med
stoppade möbler och hemväfda mattor på golfvet, det andra var
herr Hanssons rum. Öfver dem båda låg en landtlig,
hemtref-lig snygghetsprägel, som ej är vanlig i händtverkarefamiljer
i städerna. Men fru Hansson var dotter till en hemmansegare,
uppfödd på landet och van vid dess ordning.
Hon hade varit i staden för att lära sv linnesöm, då hon
blifvit bekant med målar Hansson. Han var beskedlig och
godmodig, en tafatt natur, ett stort barn, som hon kunde
vårda och pyssla om, då det hos henne fans en starkt
utpräglad moderlig instinkt och ett behof af att egna sig åt och
hålla af någon. Och herr Hansson blef förtjust i den friska,
hurtiga bondflickan med det vackra ansigtet och de snabba
rörelserna. Hennes hurtiga och raska väsen, en fullkomlig
motsats till hans eget, fängslade honom och drog honom till
henne. Så blefvo de fästfolk och snart man och hustru.
Det var mycket smått till en början för herskapet
Hansson, men frun sydde linnesöm och för tjenade tämligen bra
derpå och äfven herrn arbetade strängt. Han gjorde
verkligen allt livad ban kunde för att öka inkomsterna, men det
var, som om förtjensten gled honom ur händerna. Han var
slapp och godmodig och kunde aldrig säga nej; hans
kamrater lagade alltid att de fingo det lättaste och bäst aflönade
arbetet, då ban, som egentligen var skickligare eller
åtminstone mera omsorgsfull än någon af dem, fick göra en del
groft arbete, som betalade sig illa. Han hade intet sätt med
kunderna; de andra kunde prata och svänga sig, ban stod der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
