Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
bild tinnes på en af väggarna i ruinen, och den, som vid betraktandet
af densamma högt uttalar sig om hennes grymhet, kan vara säker på att
råka ut för någon olycka, innan han lemnat ruinen; det troligaste är,
att han bryter benen af sig. Då vi kommit ut förtrodde mig en af
flickorna, att hon högt ropat: elaka käring, men jag kunde ju själf
öfvertyga mig om, att båda hennes ben voro oskadda. Innan vi
lemnade ruinen hade vi påmint oss Snoilskys dikt "Vapenbröderna’1. Det
var ju på "Stjernorps tinne flagga gul och blå steg upp".
Allt här i verlden har ett slut, och så äfven vårt besök på
Kolfall. Öfver Berg färdades vi till Motala, der vi togo allt sevärdt i
beskådande. Sedan vi ätit festmiddag i gästgifvargårdens vackra
trädgård vid strömmen, fattade vi det beslutet att vandra till Vadstena.
Och nu voro vi på slätten! Rundtomkring oss böljande sädesfält,
endast afbrutna af bondgårdar med större eller mindre trädgårdar —
det var den utsigt vi hade, så långt ögat kunde nå. Medgifvas måste
att för trötta fotvandrare är en slätl icke lika angenäm som en skog.
Då vi på slätten skulle hvila, måste vi endera slå oss ned på
dikeskanterna eller ock gå in i en gård ocli bedja om lof att hvila på en
bänk utanför. Vi valde den sistnämda utvägen, blefvo öfverallt väl
mottagna och ofta bjudna att stiga in och hvila i "kammarn". En
verklig fördel har dock slättlandet framför bergslandskapen: korna äro
ej på sommarnöje uppe i fäbodarna, och det är verkligen både
angenämare och mer stärkande att släcka sin törst med söt mjölk än med
surt svagdricka, som man får göra sommartiden i Dalarna.
Då vi på aftonen kommo till Vadstena, uppsökte vi en
skolkamrat och blefvo af hennes mor inbjudna att bo hos dem. Att
gästfrihet alltid varit en nordisk dygd, del visste vi af garnmalt; nu började
vi tro, att den hade sin rätta blomstringsort i Östergötland. Sedan vi
hesett staden tyckte flickorna, "att Vadstena stod alldeles för litet"omtaladt
i geografien". Man lråssade ju riktigt i minnen från forna dagar, och
nutiden var ej häller alt förakta. Planteringarna utmed Vettern och
vår värdinnas lilla vackra trädgård gå ej lätt ur vårt minne.
Men framåt, gälde det ånyo — till Omberg. Och så åter en
marsch öfver slätten. Vi hade på Alvastra gård betingat oss rum hos
patron Rhenström, som tager emot Ombergsresande. Först sent på
qvällen kommo vi till en gård, som vi antogo vara Alvastra. Vi
vågade en sakta knackning på en dörr, hvilken dock ej hördes, så att
vi en god stund fingo stå der i halfmorkret. (.Ett rättvist straff
derför att vi voro så sent ute.) Slutligen kom en jungfru ut ocli
förvissade oss om, att vi voro på Alvastra, och så fördes vi in i fin
flygelbyggnad, der två stora rum stodo till vårt förfogande. De, som själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
