Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
af en mindre höskrinda, på hvilken en madrass lägges, och så sitter
sällskapet rygg mot rygg med hängande hen. Ön har naturligtvis en
punkt, hvarifrån man har "en präktig utsigt", och naturligtvis skulle
vi dit. Punkten är Kumla kyrktorn.
Från Grenna gingo vi österut uppför berget, vägen fram till sjön
Noen. Det var första gången vi buro våra ränslar. Förut hade vi
skickat dem med ångbåt emot oss. Det kändes nog litet
besvärligt i backarna, och Sigrids ränsel befans i synnerhet vara mycket
tung. Vi undersökte dess innehåll och funno, att der bland annat
fans ett ansenligt förråd af cakes och chokolad. Vi lofvade Sigrid
högtidligt att göra allr, hvad vi kunde för att lätta hennes börda, och
att vi vid alla hvilostunder troget höllo vårt löfte, det kan hon själf
intyga. Nu kunde vi i skogarna hvila riktigt efter vårt hjärtas lust.
Huru vederqvickande var det ej för oss stadsbarn alt med ränslarna
under hufvudet ligga utsträckta i granarnas skugga och skåda upp i
den blå himlen öfver oss! Innan aftonen skulle vi vara vid Botorp,
en af flickornas sommarhem.
Då vi kommo fram lill Noen, beslöto vi att om möjligt skaffa
oss båt; vi skulle derigenom bespara oss en marsch på mil. Vi
gingo in i en bondgård och framstälde först vår vanliga fråga: om
vi kunde få köpa litet mjölk. Vi serverades af far själf en dryck,
som i Stockholm skulle ha kallats tjock grädde, och då vi skulle
betala, kunde han ej förmås alt taga emot något. Derpå framstälde vi
vår önskan om att få bål öfver sjön. Äfven detta lät sig göra. Far
hade två "skepp", och hans barn, en son och en dotler, skulle få ro
oss öfver. "Skeppen" sågo litet betänkliga ut; de liknade små (lata tråg
och måsle flitigt ösas, men då far försäkrade, alt det ej var farligt,
begåfvo vi oss af. Under färden började del småregna och blåsa, och
vår roddare började tala om "cykloner". Om han själf trodde på en
storms annalkande, eller om han blott ville skrämma oss, vet jag ej.
Emellertid var det med stor glädje jag såg oss alla välbergade i land.
Då vi skulle betala våra roddare, voro de lika omöjliga som fadern;
icke ett öre ville de taga emot.
Regnet upphörde snart, och alla mödor och all rädsla glömdes,
då vi välkomnades af Annas mor och systrar. Också kunde vi vara
nöjda med oss själfva: vi liade gått dugtigt, icke ätit någon ordentlig
middag och varit med om en äfventyrlig båtfärd. Efter cn stunds
hvila, och sedan vi efter Annas ordination fått "mycket mat", sprang
ungdomen ’sista paret ut", och slutligen tog man sig en svängom. Flickorna
tycktes icke hafva blifvit uttröttade af förmiddagens vandring. Vi
tillbragte sedan några glada dagar på Botorp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
