Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Upprättelse.
i.
et var tidigt på morgonen. Fullkomlig stillhet rådde öfverallt i
den lilla staden; endast i Agda Törnes modebutik vid bakgatan
hade de redan länge varit uppe.
Gamla Martinson flyttade undan modellhattarna, som voro utstälda
i butikens enda fönster och hindrade utsigten åt gatan. Derpå såg hon
ut med oroligt spanande blickar.
"Ser du till honom?" frågade Agda Törne från rummet innanför
butiken. Hon var ifrigt sysselsatt med att stoftera en elegant
fruntimmershatt och var mycket missnöjd med gamla Martinson, som var sä
orolig, att Agda ren! af blef nervös — som om hon ej skulle behöfva
hela sitt lugn just nu, då det gälde att fästa plymerna!
"Gud skydde oss!" svarade den gamla bodfröken och drog sig
försigtigt tillbaka mellan ställningarna. "Han kommer ej, och klockan
är redan fem."
"Seså, Martinson", hördes åter Agdas lugna röst från det inre
rummet, "det är en bel timme qvar till dess tåget går. Allting är ju
packadt och klart, så han hinner nog. Är han bara här half sex.
så ..."
Det blef tyst en liten stund, och Agda arbetade ifrigt vidare, men
snart hörde hon hur Martinson åter började flytta hattarna.
"Martinson, människa!" ropade hon då i vredesmod. "Hon
förstör mina hattar. Låt hon Harald komma, när han vill, och låt
hattarna vara i fred, annars får jag göra om hela uppställningen."
Gamla Martinson drog sig sårad tillbaka från fönstret och kom
in till sin unga principal.
"Du är lugn, du", sade hon ined försmädlig ton. "Om det vore
min bror som skulle fara till Amerika, så kunde jag inte vara som du."
"Nenej."
"Ja, tänk så besynnerliga ni ä’! Harald går bort den sista afton
lian kan få vara i sitt gamla hem och sitter på källaren med sina
vänner, så att han håller på att komma för sent till tåget."
"Du kan väl förstå, att de vilja fira honom riktigt nu, sista gången."
’Åh, de ha firat honom tillräckligt nu i många år, tycker jag,
men denna sista afton åtminstone kunde han ha varit hemma. Inte
skulle jag ha haft hjärta att vara borta då, det vet jag."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
