Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
tiv, som skulle gripa dig i New York. På det sättet blef du af med
henne."
Agda satt och hörde på honoui med många sällsamma tankar.
AH hennes oro hade således varit onödig, den sista tidens qval voro
helt själfförvållade. Om hon haft en tanke öfrig för annat än sig själf,
sin uppoffring, sin hemlängtan, sin olycka, då skulle hon märkt hvad
som försiggick med Harald, och hennes galna idéer skulle aldrig lia
uppkommit. Nu kunde hon ej ens begripa hvar hon fått dem ifrån.
"Det allra bästa var i alla fall", fortsatte Harald, "att du blef
sjuk på båten och här. Ingenting var det, som gjorde mig så stolt,
som att du nu helt ocli hållet berodde af mig, och derigenom fick jag
riktigt visa hvad jag dugde till, och du var så snäll medan du var sjuk.
Och så var det så roligt med din sjukdom på ångbåten."
"Hur så?"
"Jo, de voro så nyfikna, så nyfikna på hvem du var, och ingen
visste det. Ja, hade vi ej haft dig, så hade vi förgåtts af
enformigheten; men hvar dag satte jag ut en ny historia om hvem du var. Ån
var du en förrymd hustru, än en fasligt förnäm furstinna, och jag vet
inte aili hvad, men de trodde alltihop."
"Gjorde de det?"
"Naturligtvis, annars hade de dött af ledsnad. Det var väl att
du blef sjuk här också. Annars vet jag ej hur jag skulle kunnat hålla
alltihop hemligt för dig. Jag funderade nästan på att resa bort och ej
komma igen förrän jag var fulländad clown, men nu behöfdes det ej.
Om du kunde tänka dig hvad jag längtat efter den här stunden, du,
då jag var färdig och kunde säga dig allt; men jag ville inte göra det,
förstås, förrän du var riktigt, frisk."
Och ban böjde sig fram öfver bordet för att se in i hennes
ansigte och der läsa att hon var nöjd.
Hon rusade upp ifrån honom och skyndade in i nästa rum. Så
fort hon var ensam, föll hon på knä.
"Gud", sade hon, "du har utvalt mig till att rädda en
människa, du har också hindrat mig från alf. i vild vrede förstöra det goda
du låtit mig omedvetet göra, och så har du lärt mig hvad jag är för
en ömklig, egenkär och kortsynt usling. Jag skall ej glömma läxan, del
är jag viss om, och så skall du ha tack, herre Gud, för alltihop."
Derpå gick hon åter in till Harald.
"Du är inte nöjd med mig, Agda", ropade ban oroligt emot henne.
Hon gick tyst bort till honom, stälde sig bakom hans stol, tog
hans hufvud mellan sina händer, böjde det bakåt och kysste honom på
pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
