Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Kampen för lyckan. Två paralelldramer af A. Ch. Ed
gren-Leffler. Stockholm 1887. Z. Hæggström.
Ingen har förnekat vår framstående novellist fru
Edgren-Leffler originalitet. Men näppeligen hade man tilltrott henne
att framlägga denna egenskap på ett så främmande sätt som
i det ofvannämda arbetet. Lika främmande som det lär vara
för fru Edgren att skrifva öfver andras idéer och sålunda öfva
en originalitet i andra hand, lika främmande för vår
dramatik lär väl den diktart vara, som genom detta skriftställeri
uppkommit, nämligen "paralelld ramat." De båda
författare-initialerna K. L., som förekomma på det inre titelbladet i
stället för fru Edgrens namn, tjena blott till att göra
förhållandet så mycket mer främmande för att icke säga tvetydigt..
Särskildt går en granskare ganska tveksam till sitt värf
under dessa omständigheter. Han vet ju icke hvem han skall
hålla sig till, den som skrifvit dramerna eller den som tänkt
och "i tankarna genomlefvat dem sen för sen", antingen fru
Edgren eller den mystiska författarekomplexen, som, "af skäl
som ej närmare kunna förklaras, önskar vara okänd". Han
torde derför få inskränka sig till ett kort referat ocli några
allmänna anmärkningar.
De båda dramerna hafva en gemensam prolog, hvilken
spelar midsommarafton på motivet af den gamla dansleken:
"När hvar tar sin, så tar jag min". Deltagare i leken äro
baron Gyllenhjelms dotter Alice ocli hennes barndomsvän,
för-valtarsonen Karl, den rike brukspatronens dotter Marta och
Karls broder Ernst, Paula, syster till de nämda unga herrarna,
och Alices kusin baron Hjalmar Gyllenhjelm. Det går
mycket ogeneradt till, men som alla parterna äro
barndomsbe-kanta och vana att leka tillsammans, stöter det icke allt för
mycket. Det bela slutar med kärleksförklaringar och halft
underförstådda förlofningar.
Afsigten är nu, att på grund af detta gemensamma
uppslag visa först hur det går när man sviker sitt
barndomstycke och söker lyckan utanför detsamma, samt sedan "hur det
kunde ha varit".
Den första framställningen är i vår tanke alldeles
misslyckad. sammansatt af idei osannolikheter och saknande såväl
intresse, som dramatisk effekt. Den sens moral stycket vill
inskärpa synes vara, att äktenskapsskilnad är vilkoret för att
"kampen för lyckan" skall nå målet — ett påstående för hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
