Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
en liten utopisk stat, ett samhälle i samhället, der livar och en skulle
arbeta, der allt skulle göras väl och der hon själf var allas stöd — ett
samhälle utan armod, utan lidande och elände — och hela hennes
religion ligger i sträfvandet efter godhet. "Äfven om vi icke veta, hvari
den egentligen består, och icke kunna göra, hvad vi borde, bli vi ändå
delaktiga af gudomsmakten öfver det onda, i det, vi, under sträfvandet
efter det absolut goda, utflytta ljusets råmärken och underlätta striden
mot mörkret."
Hon äktar en gammal lärd, en pedant utan känslor, och hon
trotsig genom sitt giftermål få ett fält för sin offervillighet. Kärleken är
för henne icke en sprittande amorin, men en liög och allvarlig fé, som
tröstar, hjälper och stödjer, och det faller henne aldrig in, att mr.
Ca-saubon kan bli odräglig; ängsligt undrar hon blott, om hon är "good
enough for mr. Casaubon". Hon svikes i sina önskningar, hon linner
snart sitt misstag, och likväl är hon färdig att kalla misstämningen
själfviskhet. Hon älskar en ling man, en kusin till mr. Casaubon, men
detta hennes svärmeri gör henne ännu mer uppoffrande. Hon, denna
unga qvinna, stänger sig inne i biblioteket, föreläser för inannen,
albans hjälp och sekreterare, vakar om natten med honom, då sömnen
icke vill komma, och är en engel i sitt tålamod med hans nycker och
hans retlighet.
Såsom enka går hon till Lydgate, den stackars högt smädade
doktorn, tager hans hand och säger, att hon är öfvertygad om hans
oskuld ’You would not do anything dishonourable!" Då hon vid sitt
besök hos hans osympatiska hustru öfverraskar denna Rosamond i en öm
scen med den älskade, låter hon ej sin gränslösa, djupt gripande sorg
afhålla sig ifrån alt vända tillhaka för att trösta henne. "Hur kunna
vi lefva i medvetandet om, att någon lider, och ehuru vi kunna hjälpa
honom, dock icke försöka det!" yttrar bon till Rosamond.
* *
*v
Maggie och Dorotea sökte fåfängt efter ett område, stort och
vidsträckt nog för deras outtömliga kärlek. Romola är i detta fall nästan
lyckligare än de, ty hon tillhör en period, mer naiv och entusiastisk.
Hon lefver i Italien, i Florens under renässansen, först såsom sin faders,
den blinde lärdes stöd och hjälp, sedan såsom hustru åt en grek,
hvilken hon missaktar. Hon, likasom de andra i denna sköna och stolta
syskonkrets, hemsökes af lidandet och genomgår smärtans elddop. Hon
önskar att kunna lära sig att förstå de människors tankar, "hvilka
för-sjönko i exstas inför bilderna af martyrskapets qval. Det tycktes vara
något annat och mera än galenskap i denna ytterliga förtrolighet med
Dagny. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
