Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•204
ligen med barnen under två läsår. Vid hvarje lofstund är ban ute på
gården med barnen och leker ined dem och har sjelf lika roligt som de.
üet. räknas af folkel som ett bevis pä hans olämplighet sotn lärare, atl
han "rogar sek" med barnen, ty det anstår icke en lärare, mena de.
Jag frågade honom en gång kort fore terminens början, hur det kändes
att börja igen. Han svarade, att när terminen nalkas, så längtar ban
efter den som efter något "hugneligl". En gång stodo vi på gården
och sågo på hur barnen lekte. Och ban njöt: "de små barnen, de
äro så oskyldiga, när de leka", utbrast ban, och så kunde han icke stå
bredvid mig längre utan måste leka med.
Vid en inspektion sade inspektören till här omtalade
småskollärare, att ban nu skulle sluta med en korl och enkel fråga. Ja.
"hur dan va’ jor’a, när ho" språng fram ur Skaparens hånn’?" (Öde
och tom, förstås.)
De examinerade lärarne sätta sig naturligtvis på sina höga
hästar emot en sådan och skylla på barnens "dåliga grund"
att man icke kan komma till bättre resultat med dem. Jag har dock
icke funnit hans grundval sämre lagd än deras. Emellertid uppskattas
han ingalunda som lärare hvarken af folket eller vederbörande. Folkel
kan ju icke bedöma hans duglighet, utan de tro hvad de höra, och när
de, som borde förstå bättre, behandla honom ogramilaga, så är det ju
icke underligt alt folket ej får förtroende till haas förmåga. En gunnna
förklarade saken så, att "der gärdsgår’en ä’ lågast, der klifver alla
öfver." Men aldrig säger ban ett ord om sina vedervärdigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
