Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•241
Barnen förefalla sà unga ocli menlösa, at| jag liade svårt att lara
mig att döma deras verkliga ålder; de äro också mycket barnsligare än
våra barn; en tolfåring bar nöje af det, som ej längre roar våra
åttaåringar. De äro små till växten, men efter 16:de, I7:de året skjuta
de upp med kraft. Men detta är vanligt öfver allt bland vår allmoge.
Utslag och skrofulösa missbildningar, så vanligt bland allmogens barn
i de flesta landskapen, förekomma högst sällan här. Barnen se
utmärkt söta ut.
Folket är i allmänhet friskt och kraftigt. Den vanligaste
åkomman är "åfärd", (så uttalas del, jag vet icke om det betyder ofärd’
eller att något elflyg har farit A dem). Det består i ett utslag, som
varar sig och blir sår och går rundt omkring lifvet. Man och qvinna,
ung och gammal har del lika mycket. För detta onda linnes, tror man,
ej mer än en bot, och det är metiniskoblod: för qvinna blod af inan, och
för man blod af qvinna. Då slås åder, och man lar in tre matskedar
blod, och så strykes hela utslaget öfver med blod Och sedan går
sjukdomen ofelbart bort.
Här finnes mycken vidskepelse; men det får man icke veta, förr
än man känner folket riktigt, ocli de ha fått förtroende för en. Man
kan nog fä höra af personer, som bott bland dem i mänga år, att
sådan tro förekommer visst icke. När jag först kom hit och frågade
barnen, om här troddes pä det ena och det andra, som jag vet
allmogen alltid tror på, svarades, att det trodde visst ingen; och ville någon
liten oskuldsfull gifva ett ärligt, svar, tystades ban genast af de andra,
och sedan var icke möjligt att fä honom att säga ett ord. Här Iros
på "nicken" och "trull" och mångahanda gubbar; och de äro icke får
som ha setl både "nicken" ocli andra "uselheler". Det går välan —
sådanl bar jag ingenting emot! Men blåkullatron med all sin
ohygglighet lefver äfven hos folket, och det är upprörande. En sådan tro
behälles i all hemlighet folket emellan, så den tränger sig icke fram
till den utanför stående.
Här hände nyligen, all en vandrande, vansinnig qvinna kom till
presten och ville atl han invid altarel skulle lösa henne ur djefvulens
våld, ly en annan person hade förskvifvit henne. Och när han icke
ville del, utan "försökte lugna henne, blef hon alldeles vild af förtviflan.
Detta var vida mer än vansinnets fantasier — antagligen var vansinnet
orsakad t af hennes förtviflan öfver förskrifningen.
En myckel förståndig bondhustru talade en gång med mig om
en fattig fjortonårig flicka. Och hur det var, så nämnde hon, att det
går sådana "le’a ryklen" om flickan. De voro så "le’a", så det kunde
hon icke säga, och det vore ju icke säkert, alt de vore sanna. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
