Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•261
med honom två hans systersöner. Här kunna vi icke underlåta alt
slanna vid en liten episod i familjen Po/.zolinis lit’.
Gesoalda, som så ifrigt hade befordrat den italienska saken, som
med sin äkta patriotism hade uppmuntrat mödrarna att uppoffra sina
söner för fäderneslandet — de unga till alt sälta sina lif på spel för
friheten, viste väl, att hermes egna söner skulle befinna sig i första
ledet, när det gälde. Georgio var vid hären, de frivillige voro
allaredan borta, icke en hade stannat hemma, men hennes Eugenio lalade
icke om att resa mecl. Sådana fattades icke då, som frågade:
— Och advokat Pozzolini . . . skall icke han också åstad? Signora
Gesoalda är så modig, när det gäller alt skicka bort våra, men det
tycks Lill att modet faller, när det gäller hennes egna.
— Eugenio har utan tvifvel sina vigtiga skäl, som hindra honom
från alt gå med, svarade hon tryggl på dessa insinuationer.
Hon var alltför säker på sin son, för att kunna tvifla på honom
etl ögonblick. Likväl oroade del henne att se honom så obekymrad,
men hon föresatte sig alt hellre vänla och se, hvad tiden förde med
sig, än att plåga honom med frågor, som han kanske hade skäl att
icke besvara. Hon ville icke tvinga sin son att gå i elden, fast hon
med tårar skulle hafva välsignat honom, när ban reste åstad. Dagen
efter de siste frivilliges afresa kom advokat Pozzolini till sin moder,
sägande:
— Mammina cara, vill du hjelpa mig att få nattsäcken i
ordning?
— Skall du resa . . . och hvart hän? Hennes hjerta klappade
våldsamt.
Han säg sin mor rakt in i ögonen. — Kunde du tvifla på all
också jag ville lill lägret?
Hon slog armarne om sin sons lials:
— Nej Eugenio, jag kunde icke Ivifla på dig, fast ditt lugn under
dessa dagar oroat mig; icke desto mindre kan du icke resa så här
bals öfver hufvud; du måste ha ditt pass i ordning.
Han smålog:
— Och du Iror, att jag väntat till i dag med att få mitt pass
påtecknadtl Det är i ordning för länge sen. Nu kan jag också
förklara för dig, hvarför jag icke straxt följde med do andra.
Och ban omtalade nu, huru ban haft i uppdrag att inför rätta
föra en ung mans talan, som anklagals att hafva begåll öfverlagdt
dråp, men som han, Eugenio, öfverlygat sig om var oskyldig. 1 dag
loll domen, fortsatte den unge mannen; jag vann processen, och ban
blef frikänd.
Bar/ny. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
