Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
slutade i missförstånd och utan att någondera kom till
klarhet om den Ändras — kanske ej heller om sin egen — känsla.
Han for till Amerika; hon trodde — som alla flickor i
tonåren vid deras första steg inom förgårdarne till Eros allra
heligaste — att hon hade för alltid afslutat sin kärleks
historia. Och så mycket fastare samlade sig nu åter hennes
håg kring konstnärsbanan.
Men när hon ånyo kom till föräldrarne och visade dem
att hon verkligen själf förtjänat medel till första årets vistelse
i Stockholm samt uttalade sitt hopp att de genom detta skulle
bli öfvertygade om allvaret i hennes beslut, mötte hon
alldeles samma svar som första gången.
Skulle hon således aldrig få ett mål för den arbetshåg,
den handlingskraft som svalde inom henne? Jo, hon skulle
till hvad pris som helst skaffa sig ett lifsmål, hon skulle nå
friheten.
Och båda delarne trodde hon sig vinna, då en enträgen
friare åter bjöd henne sin kärlek och sitt hem.
Han var visserligen 28 år äldre än hon och enkling med
fem barn, men den unga fästmön fann i allt detta endast
en ökad utsigt att kunna bli honom en hjälp. Fästmannen
hade dessutom anseende som en bra och duglig man, med en
god ekonomisk ställning och föräldrarnes invändning mot
giftermålet gälde egentligen blott åldersskilnaden.
Hvad som framför allt sysselsatte fästmöns tanke, under
den korta förlofningstiden, var att hon nu skulle bli fri från
allt det tryck hennes eget hem öfvat, att hon skulle få en
rik verksamhet, ett varmt hem och hon var full af de
innerligaste föresatser att bli god och nyttig. Att äktenskapet
skulle medföra en annan art af tvång tänkte hon icke på,
så mycket mindre, som hon ej hade någon föreställning
om äktenskapet. Hon var uppfostrad i den vanliga, som
oskuld ansedda okunnigheten om lifvets stora, naturliga
vilkor. Och då hon ingen verklig upplysning fått om detta,
som ej kunnat undgå att bli ämne för hennes eftertanke, hade
hon gjort upp för sig en fantastisk förklaring, som föga
motsvarade verkligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
