Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Men annars blef’ allt, sig likt. Oförenliga, motsatser kunna
icke af en god vilja sammansmältas. Hade någon enda
anknytningspunkt. funnits för förstående och sympati, skulle
kanske dock den ena partens energiska bemödanden
småningom förvandlat förhåll au cl et.
Nu ökades i stället afståndet år från år. Ernst Ahlgren
fylde tomheten med arbete, studier, förströelser — allt var bättre
än att ha tid att sitta och grubbla på det allt mer aggaude
medvetandet af förnedring, den allt jämt växande
upprorskänslan.
Styfbamen voro dock den bästa hjälpen. Hon var deras
vän, kamrat, uppfostrare, hon sökte göra hemmet gladt och
godt för dem och deras vännr; hon var ännu sjelf så ung,
att hon också för egen del kunde med lif och lust deltaga i
de enkla nöjen hon hjälpte dem att ordna. Hon målade och
ritade fortfarande, ehuru det började bli henne klart, att det
icke var åt detta håll hennes egentliga anlag visade. Hon
ansåg sig dock sedan ha haft gagn för sin diktning af
målningen, emedan den utbildat iakttagelseförmågan.
Den stora landsbyn Hörby, med flera herrgårdar i
närheten, medförde en hel del sällskapligt umgänge. Hvar den
ståtliga fru Benedictsson visade sig, ingaf hon respekt och
undran. Bon var ej blott i yttre mening hufvudet högre
än allt folket, äfven i inre mening måste människor se upp
till henne, en situation, hvilken som bekant inger vissa
naturer tillgifvenhet, men åter andra motvilja.
Den, som vid ett ytligt sammanträffande i sällskapslifvet,
hade dömt Victoria Benedictsson som stel, stolt och kall, blef
emellertid genomvärmd af hjärtegodheten i hennes väsen,
ifall de bragtes i beröring med henne genom någon deras
sorg eller glädje, som hon kunde delft,
Skvallerintressen deremot delade lion aldrig och hon
brukade pä bjudningar rädda sig undan fruarnas, af dessa
intressen lifvade krets, ut till ungdomen. Hon slog sig då ned
vid pianot och spelade oförtrutet dansmusik, under
ungdomens glada tacksamhet. Glad satt hon då själf i
ungdomsskaran, som flockades kring henne och täflade i att visa
henne sin beundran och tillgifvenhet. Hennes makt öfver
ungdomen var obegränsad. Hennes styfbarn dyrkade henne
och voro stolta öfver henne. Hon var en, genom själfva sin
slutna hemlighetsfullhet tjusande varelse, som kunde styra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
