Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Jag vet a(t våra åsigter i inånga fall äro de samma och att vi båda,
delvis åtminstone, komma att kämpa för samma sak, ty Ni är ju "en af de
våra7’ — det förkättrade "unga Sverige". Men om också ioke så vore,
skulle det icke hindra mig att erbjuda detta kamratlika handslag, ty
skråande är mig det förhatligaste af allt. Ärlighet, se der hufvudsaken! En
lugn sansad ärlighet och en outtröttlig sträfvan efter sanning, det är hvad
vi böra ha för ögonen. Att vara siy själf är svårt nog. men det är dit
all själ [uppfostran bör syfta.
Detta första bref änger redan arten af det vänskapsförhållande,
som (sedan Axel Lundegård slutit vapenstillestånd med sin far och åter
besökte Hörby) började under sommaren 1884, med den lilla boklådan
till skådeplats.
Nu kom Ernst Ahlgren första gången i lefvande beröring med
den uya tidens tankar, ytterst radikala i hvarje afseende, så som de
gestalta sig i en ynglings sinne. Nu fick hon uttryck för den
opposition mot all den konventionalism, det hyckleri i samtnanlefnaden
människor emellan, som hon själf känt men ej drömt om att på detta
sätt storma löst emot; nu frigjordes hon från åtskilliga kvinliga
fördomar rörande det verkliga lifvet, genom en ung mans oförbehållsamma
uttalanden om huru lifvet tedde sig derute bland männen. På samma
gång fann hon denna manliga individualitet nog sympatiskt anlagd, för
att hon utan skygghet kunde delgifva honom sin kvinliga åskådning
och båda funno sålunda hvarandra vara befryndade naturer, som i
många hänseenden älskade det samma, hatade det samma och framför
allt hoppades detsamma: en framtid som diktare. Båda behöfde vid
denna tid en sådan vän, med hvilken de kunde afhandla arbetsplaner,
idéer, böcker, lifserfarenheter på en fullt kamratlik grund och sålunda
fortsatte brefvexlingen under åren 1884—86, då Axel Lundegård
lemnade Stockholm för Köpenhamn.
Denna brefvexling gömmer ej blott oförbehållsamma meddelanden
om hvarderas enskilda utveckling och lifserfarenheter, utan den är en
del af hvarderas utvecklingshistoria. Ernst Ahlgren var visserligen tio år
äldre samt kände sig genom sjukdom och lidanden mycket äldre än sina
år. Men hon erkände sig det oaktadt hafva åtskilligt att lära af den
yngre vännen, liksom denne i andra hänseenden hade något att lära
af henne. Hon har själf sagt, att hon aldrig kunnat skildra män på
det lifsverkliga sätt, som så väsentligt skiljer hennes arbeten från de
flesta författarinnors, om lifvet icke, jämte den mångsidiga erfarenheten
af olika mäns skaplynnen, gifvit henne möjligheten af samarbete med
en manlig intelligens på grundval af en fullkomlig jämlikhet. Denne
kamrat hade icke en skymt vare sig at’ manligt öfversitteri eller mauligt
galanteri gent emot henne som kvinna och det var detta, som från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
