- Project Runeberg -  Dagny / 1889 /
45

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

hennes arbetsglädje på det skördefält, der hon au lemnade honom
ensam kvar. Ingendera hade någonsin velat blifva den första för den
andra och kanske hade de just så lyckats att varda så’mycket för
hvarandra som de blefvo.

* *

Fråu 1883 till och med 1886 är Ernst Ahlgrens lyckligaste
arbetstid. Tå våren 1884, något senare än det ofvan anförda brefvet
skrefs, utkom Från Skåne, hvilken spände förväntningarne högt med
afseende å författarens nästa bok. Och denna blef Pengar (1885) —
af mången ännu ansedd som Ernst Ahlgrens yppersta diktverk — hvilket
med ens grundlade hennes popularitet. Framgången var dess mer äkta,
som den var alldeles opåverkad af kritiken; publiken tog sig friheten
— liksom senare med Fru Marianne och nu nyligen med Modern —
att vara entusiastisk innan ännu någon enda "ansedd kritiker" gifvit
lof. Och det är tyvärr inte ofta som den läsande allmänbeten är så
vågsam.

Ett uttryck af de många varma sympatier, som Pengar i de mest
olika kretsar vann åt sin författare, var den inbjudning från fru Sofi
Adlersparre att gästa hennes hem, som hösten 1885 förde Ernst
Ahlgren till Stockholm. Detta blef hennes första längre vistelse i
hufvudstaden; hon hade förut der endast gjort tre kortare besök, det senaste

1878 för att göra Edvard Bäckströms personliga bekantskap.

* *

*



Det var en samkvämsafton i Nya Idun nämda höst. Ett lifligt
samtal var i full gång, då en hög, svartklädd gestalt syntes öfver alla
de välbekanta ansigtena, en gestalt kring hvilken sorlet med ens
dämpades. Hvem var denna främmande?

Ett ädelt hufvud, litet, findanadt, som på en antik staty; huru
vackert det satt på den smärta, välvuxna figuren! I)et mörka håret
var uppsatt i en enkel grekisk knut — ej heller i detta afseende
stördes harmonien. De Ijocka, som mod kol tecknade ögonbrynen, den
öppna, intelligenta pannan, den förnämt och kraftigt formade näsan,
munnen med de på en gång väna och energiska linierna — allt detta
angaf mod och lifskraft. Men ett djupt veck fanns mellan de
hvarandra närliggande ögonbrynen; de måste ofta sammandragits af smärta;
fina fåror, sådana, sora blott årslångt lidande ristar, syntes kring
munnen ; och melankoli låg på djupet af dessa iakttagande stålblå ögon.
Så borde den tragiska sånggudinnan framställas eller Elektra — ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1889/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free