Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Denna händelse, som inom pressen häftigt debatterades, torde
gifvit auledniugen till att miss Willard samlade och omarbetade en serie
af sina artiklar i en religiös tidning och utgaf dem i bokform under
titeln "Kvinnan på predikstolen." Boken vittnar om de ledande
motiven för det evangeliska arbetet inom miss Willards förbund och skall
derför här i korthet omnämnas. Den börjar med en kyrkohistorisk
öfverblick. Förf:n omtalar bl. a. buru Jolin Wesley anhållit, att biskopen af
London måtte sända inetodistförsamlingarna i Amerika en biskop. Den
högmyndige herrn svarade föraktligt, att församlingarne voro för små och
landet låg för långt bort. Wesley kände sig då nödgad att själf inviga en
biskop, hvilken i sin ordning invägde en annan, som blef de amerikanska
metodisternas förste biskop. "Historien upprepar sig", tillägger miss
Willard. "Vi stå ännu en gång vid skiljevägen: skola de modiga och
rätt-tänkande männen inom vårt presterskap taga steget nt och erbjuda
kvinnorna prestvigning, eller skola kvinnorna själfva taga sin sak om
band? — — Ingen makt i världen, kyrklig eller okyrklig, kan
numera i Amerika förbjuda kvinnornas presterliga verksamhet, och belt
visst handlade kyrkorna ovist, om de underläte att med sig
inkorpa-rera och organisera de väldiga hjälpkrafter, som här erbjudas dem.
Innerligt hoppas och bedja också de arbetande kvinnorna, att deras
kyrkor, som fostrat dem till Gud ocb närt hos dem kraften att gå hans
ärenden bland människorna, icke måtte förvisa sina mildbjärtade och
trosvarma döttrar från vingårdsarbetet."
Icke heller är kvinnornas religiösa verksamhet något nytt eller
opröfvadt. Förf:n erinrar om apostlatidens diakonissor, om huru
katolska kyrkan förstod värdet af kvinnans hjälp, huru — såsom Macaulay
anmärker, Luther olyckligtvis lemnade den obegagnad, men huru, i trots
häraf, alt flera kvinnor under seklernas lopp funnit sig kallade att inom
olika protestantiska församlingar förkunna de eviga sanningarne. Förfin
erinrar bl. a. oin mrs Wesley, hvilken förklarades vara "en skickelig
predikerska" långt innan hennes son bildade den första
metodistförsamlingen; om Elizabeth Fry, den första fångpredikanten m. fl.
"Numera", fortsätter bon, "gäller frågan icke huruvida kvinnan
får undervisa i religion, utan huru hon kan bäst rustas för att göra
sin undervisning fruktbärande." Mer än hälften af söndagsskolans
lärare i Amerika och England äro kvinnor, och kvinnor leda bönemöten,
kvinnor sköta missionstjänst och bibelskolor. Mau beräknar att i
Amerika — utom kväkerskorna, som alltid haft predikorätt — för
närvarande verka omkring 500 kvinnor såsom prester, dels fast anstälda
dels med ambulatorisk tjänstgöring. Sammanräknade finnas i Amerika
och England tusentals kvinliga bärare af det glada budskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
