Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
för nu redan tio åx tillbaka; när hon slår om i sin stämning
mot styfbamen ocli sätter äfven sin, af misstag bekomna
blombukett bland blommorna hvarmed de fira sin rätta
hädangångna mors födelsedag, och i öfrigt vid hvarje liknande
tillfälle, vid allt som hon själf tyckes företaga sig —: så är
hennes åtgörande egentligen icke någon handling utan ännu ett
uttryck af barnsligt, lyckligtvis i de flesta fall godsint,
harmlöst vankelmod. Det är deremot aldrig något, som hon med
klarnad ocli medveten själfbestämning utför.
Att så är, ligger genast öppet och tydligt och utan
några märken af motsägelser inför en hvar, som gjort äfven den
flygtigaste bekantskap med skådespelet.
När åter Ellida kan och får — alldeles ohämmad af
andra människor och af yttre hänsyn — själf välja mellan
Friman och Wangel, "i frihet och under ansvar"; då visar det
sig med ens vara slut på allt. detta, som så mycket liknat
hypnotism. Då, är sagan, barndomen, obestämdheten,
morgondimman bortstruken. Då är det full dag. Då påverkas
Ellida ej mer genom ens den ringaste återstod af vankelmod,
utan allenast genom sin känsla af frihet och ansvar, sin
känsla. af att. vara i verkligheten — ej blott i inbillningen — kvinna,
således personligen myndig vid sitt hjärtas val: och for
första gången "med magt. i stämnian" (som det uttryckligen
heter) tillkännagifver hon detta sitt. val.
Allt det. der förstår ju en hvar — mer eller mindre
innerligt, men i alla händelser så, att misstag om meningen ej
gärna, äro möjliga. Om några, nltraprosaiska personer tillägga,
att meningen i hela skådespelet hvilar på den
omständigheten, att Ellida ini väljer Wangel och att hon icke i stället
väljer Friman, så må det sedan vara. dessa kommentatorers
enskilda sak. Utan dem finge teatrarne aldrig fulla hus.
Med behörig hänsyn för konstens pekuniära vidmagthållande
må man derför aldrig gå alltför noga till rätta med detta
slags teater besökare och bokköpare. Men de å sin sida må ej
heller hafva rätt. att förmena, oss öfriga den friheten: att
inskränka vår uppfattning till det, som diktaren själf
meddelat genom sin dikt således noga afhålla oss från hvarje slags
Ullägg. Och skalden har denna gång i sina hufvudpersoner
icke illustrerat någonting annat än själfva den gamla
evin-nerliga grundlagen för kultur, uppfostran och sammanlefhad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
